Tillbaka i vardagen

Det var mysigt att komma hem till barnen igen, när jag landat och duschat i onsdags eftermiddag. Först hämtade jag Nadia, som blev helt till sig av lycka och kastade sig runt min hals och vägrade släppa taget. Sen Olivia, som gjorde detsamma, och så slutligen Elias som reagerade precis som vanligt och inte på något särskilt överdrivet glatt sätt. Jag antar att små barn har mindre utvecklad tidsuppfattning och att han helt enkelt inte fattat att jag hade varit borta längre än vanligt. Och det var faktiskt ganska skönt, för det var honom jag oroat mig mest för, men det hade verkligen inte varit några problem. Mest jobbigt var det nog för Johan, som ju förstås fick ta alla läggningar, lämningar, hämtningar och matlagning och det blir ju en del av de varorna med tre barn, på tre olika ställen. Men det hade gått galant förstås, och även det var extremt skönt att höra (jag fick ju rapport under tiden såklart).

Och på tal om tre olika ställen så fick vi beskedet att Elias fått plats på en ny förskola till hösten, den som vi hade som förstahandsval. Den ligger bara ett kvarter från oss och framförallt åt rätt håll. När Olivia börjar i skolan till hösten så blir annars dagis åt fel håll, eftersom skola och jobb ligger åt andra hållet, så detta blir mycket bättre. Nu blir det ju visserligen en ny inskolning och hade vi varit jättenöjda med Elias nuvarande förskola så hade vi förstås funderat en extra sväng över att byta, men eftersom den nuvarande är okej men inte så mycket mer än så, så blir det nog bättre på detta vis. Och enklare logistik i vardagen är inte att ringakta!

Vardagen, den mullrade igång på noll sekunder förstås. Så är det ju när man har barn, ingen tid att låta upplevelser sjunka in eller dröja sig kvar i reseminnen, utan slam dunk tillbaka i matlagning, städning och  tjat. Men så är ju mitt liv, och jag älskar ju de där stökiga ungarna. Igår morse insåg vi att det var städning den dagen och inte dagen efter som vi trott, så förutom det vanliga morgonroddet så fick vi racerplocka i lägenheten. Jag tycker alltid lika synd om den som städar hemma hos oss, och snacka om att vi får valuta för pengarna för det hinner bli rejält dammigt och skitigt på två veckor, även om vi försöker hålla undan och skurar handfat och sånt under tiden… Men lika jobbigt som det var att få undan på morgonen (framförallt i barnens rum som hinner nå nya nivåer av stökighet dagligen – var kommer alla småpryttlar ifrån?!?!), lika härligt var det att komma hem till en skinande lägenhet efter jobbet. Om vi blir rika någon gång ska vi utöka till städning varje vecka, det skulle behövas…

Så tillbaka i vardag, jobb och träning. Har en ihållande förkylning som jag ju inte direkt vårdat på sista tiden, så jag fortsatte att strunta i den och gick och tränade mitt gamla favoritpass på SATS Spårvagnshallarna på onsdag lunch. Så skönt att kontoret på mitt nya jobb nu flyttat in till city så att jag kan köra det igen! Och idag ska jag lunchträna igen. I helgen kanske jag kan klämma in ett pass också, annars har vi Nadias märkestagning på gympan på lördag och en hel del tvätt som behöver tas tag i. Som sagt, från takchampagne till tvättberg. Livet på en pinne. Eller i alla fall i en tvättkorg.