Efter några smärtsamma dagar med dålig sömn och onda hostattacker, tvingade jag till slut med mig stackars Johan till närakuten tidigt i lördags morgon. Läkaren där lyssnade bara som hastigast på mina lungor innan han konstaterade akut bronkit och skrev ut både penicillin och någon sorts astmaspray. Jag hade haft svårt att andas på nätterna och lät enligt Johan som en kaffebryggare. Men nu fick jag äntligen lite medicinsk hjälp och såhär halvvägs in i penicillinkuren mår jag så mycket bättre. Att hostan nästan upphört har fört med sig att revbenet kunnat läka ifred och även om det fortfarande ömmar är det en milsvid förbättring jämfört med för några dagar sedan. Nu kan jag nästan sova på båda sidorna och ta ganska djupa andetag. Halleluja, I'm cured!!
Den hälsoförbättringen för ju den annalkande förlossningen tillbaka på agendan och nu återstår faktiskt bara fem ynkans dagar till beräknat datum. Vi ligger lite efter med andningsträning och avslappningsövningar, men det gör inte så mycket, för jag kan inte tänka mig att lilla Ärtan kommer att titta ut på eller före beräknat datum. Jag förbereder mig på att gå över tiden och vi har redan fått en tid för ultraljud nästa fredag, trots att beräknad nedkomst är tisdag. Jag hoppas mest att förlossningen kommer igång av sig själv och att jag slipper bli igångsatt, något som enligt uppgift ska resultera i både längre och mer smärtsamma förlossningar.
Mamma kom äntligen hem från Paris och Israel i början av veckan och hade med sig väskor fulla med söta franska babykläder. Och de fina små tofflor som Mamie stickat... Så skönt att ha mamma här igen och jag är glad att Ärtan väntade in mormor sin. Nu är allt praktiskt ordnat och både barnvagn och spjälsäng står bäddade och bara väntar. Precis som två blivande föräldrar som bara längtar efter sitt lilla barn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar