Första doppet!Nadias första vecka har varit omvälvande för oss alla tre. För lilla bebisen att gå från ett omhuldat liv i livmoderns varma mörket, till en kall och ljus värld här utanför. För Johan och mig att gå från att bara bry oss om varandra och oss själva, till att inse att två vuxna människor till fullo kan lägga all sin vakna och sovande tid på en halvmeterlång varelse. Livet är rätt basalt just nu, det handlar om Maslows allra mest grundläggande steg. Vi äter, bajsar, byter blöjor, sover och gosar. Så länge dessa behov uppfylls är Nadia glad och belåten, även om hon protesterar högljutt när man exempelvis är elak nog att lägga henne på skötbordet. Vi har ingen normal dygnsrytm alls ännu, utan försöker att sova när hon sover och hoppas att hon såsmåningom ska lära sig skillnaden mellan dag och natt.
För min egen del har det varit en fysiskt ganska jobbig vecka. Någonting man pratar förvånansvärt lite om är eftervärkar, men ONT gör det när livmodern ska gå från en badboll tillbaka till ett ägg. Dessutom åkte jag på urinvägsinfektion i samma ögonblick som vi lämnade BB, samt att mitt revben gjort ganska ordentligt ont. Och så allt det där uppenbara med underlivssmärtor efter en vaginal förlossning... Men nu har jag fått penicillin mot urinvägsinfektionen, och idag känner jag för första gången att jag knappt har ont någonstans! Bara lite i svanskotan... Men vår lilla skatt är värd varenda krämpa och varje sömnlös timme!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar