lördag 13 december 2014

Dansuppvisning

I torsdags var det dansuppvisning på dansen som Olivia gått under hösten. Vi bokade på Danscompagniet denna termin, efter att vi blivit tipsade om danslärarinnan Birgitta av min kompis Malin som är gammal dansare, och således en auktoritet inom detta. Vi har trott att det var bra men inte riktigt vetat eftersom man aldrig får titta nu när barnen är äldre, och dessutom har det varit Johan som tagit Olivia till dansen. Men nu fick vi iallafall vara med och se vad de lärt sig och det var riktigt kul. Birgitta var fantastisk och Olivia så smidig och graciös, precis som vi visste. Hon har alltid haft en fantastisk motorik och är liksom som gjord för att dansa. Så återigen satt jag och pös och tyckte att mitt barn var duktigast av alla (men jag vidhåller att jag rent objektivt har rätt :) )

Före uppvisningen. Vi har ju konstant vägrat köpa puffiga rosa dansoutfits och kört på shorts och t-shirt men så fick hon ärva en sån dräkt i en klädpåse. Men den var iallafall utan fluff...

Många suddiga bilder blev det, åh vad vi satt och grämde oss över att vi precis som vid Nadias uppvisning glömt att ta med finkameran...






Sötskruttan, alltid lika spexig. Vi får se vad det blir för dans till våren och hur sjutton vi ska lyckas ratta fritidsaktiviteter på toppen av allt...

Onepiece

Nadias önskelista för jul är lång och ganska tydlig - iallafall för oss. Det kommer inte att bli en iPad eller telefon, men däremot en onepiece (som hon fick hjälp att stava till). 


För flera år sedan såg hon nämligen en onepiece i en sportbutik i Strömstad (en sådan där stor butik fylld av grälla kläder som norrmännen färdas till i busslaster för att "Harry-handla", dvs nyttja billig gränshandel) och hon ville gärna ha en men jag kände bara att "nääää, Foppa-tofflor och onepiece, that's where I draw my line!" Men sedan dess har hon fortsatt att önskat sig en och jag börjar tycka att de ser väldigt sköna ut och att även om jag själv inte skulle sätta på mig en så kan det ju vara okej på ett barn. Så jag har faktiskt letat efter en till henne, men inte hittat. Men så önskar hon sig då det igen nu till jul och då slog jag till på en ganska kostsam sådan från Zalando. Den var fin och såg så skön ut tyckte jag.

För att inte Olivia skulle bli ledsen köpte jag en billig, leopardmönstrad en till henne på Lindex. Nadias lila kom på posten häromdagen. Jag vecklade ut den och konstaterade att den såg ut att kunna passa en fjortonåring. Och igår kväll sa hon att hon verkligen önskar sig en onepiece (yes!) men verkligen inte en enfärgad (no!) utan helst en leopardmönstrad (no no!). Blir kul det här på julafton. Ehum. 




söndag 7 december 2014

Knacka-boken

Elias är ju som sagt en liten demolition man just nu, man är helt matt av att umgås med honom i ett par timmar och behöva hålla koll på allt varenda sekund. Men han gillar trots detta okultiverande beteende att läsa böcker. En favorit från de andra barnen är Knacka-boken: 


Blasé...

"Hälsa på - knacka på" Han knackar lydigt på varje dörrsida. 

Han gillar också Pussboken och pussar på sidorna, och så den nedan där det bräks och jamas. Han härmar djuren men när den lilla katten jamar då pussar han på den. 


lördag 6 december 2014

Familjen Förvirrad

Mitt i falukorvslunchen börjar vi prata om att vi behöver gå och köpa present med Olivia till det kalas hon ska gå på. 

"När är kalaset egentligen?" Säger Johan

"Hmmm" säger jag och tänker att det kan väl inte vara imorgon för då ska vi på bio. 

Kollar på klockan. 12:04. Tänker. Var inte kalaset kl 11:30? Kollar mailen. Jovisst, det började för en halvtimme sen. Shit! Spurt! Och ingen present. Tänker frenetiskt. Tillslut slår vi in en Sune-bok som är ny men som nog är för avancerad för dagiskompisen som fyller fem. Skit samma. 

Olivia hoppar i en klänning och borstar tänderna i hallen. Johan är påklädd så han får ta spurten. Jag övertalar honom att ta cykeln med Olivia bakpå men han är motvillig. Tar nyckel och hjälmar iallafall. De försvinner iväg, jag andas ut och allt som är kvar är de övergivna makaronerna på köksbordet. 


Vaken sovmorgon

Ligger vaken i mörkret denna tidiga lördagsmorgon. Klockan är snart sju och alla sover utom jag. Är det inte ironiskt, att när vi äntligen lyckats få barnen att ta sovmorgon kan inte jag sova..? De stora får jag som sagt skaka liv i varenda vardagsmorgon och Elias ser jag inte ens förrän jag kommer hem på kvällen. Därför längtar jag lite extra efter helgerna just nu. 

Mörkret är så kompakt. Precis som man säger, mörkt när man går upp, mörkt när man går hem från jobbet... Jag är så sugen på att resa utomlands, men det är man ju jämt såhär års. Och annars också för den delen, men det är verkligen en baksida med att vara fem i familjen, varenda minisemester kostar en förmögenhet...

Men i veckan fick jag en födelsedagsöverraskning från min man! Han hämtade mig på jobbet och sen gick vi via en liten lurig omväg till Strandvägen 1, där min pappa och Johans mamma satt och väntade vid ett bord. Vilken överraskning, jättekul att umgås i det sällskapet! Efter middagen gick vi till Dramatens lilla scen och såg Jonas Hassen Khemiris nya pjäs som jag tror hette Ungefär = lika med.. Jättebra var den!




Resten av veckan förflöt. Nadia hade avslutning på gympan och föräldrarna fick titta på en uppvisning sista halvtimmen. Jag brukar ju ta med henne dit men man får inte titta in för en sekund så det var kul att se. Gympafröken (ordet låter som en robust dam men är i vårt fall en botoxad fd modell och gymnast) kom fram till mig härom veckan och frågade om Nadia hade gått på annan gympa innan eftersom hon är så duktig. Hennes hjulningar är helt perfekta sa fröken och jag blev varm i hela kroppen av stolthet. Och det var kul att se på uppvisningen också, Nadia var smidigast och bäst av dem alla och vissa har gått sedan de var tre år gamla! Ja, det blev lite skryt här, det viktigaste är såklart att hon tycker att det är kul och jag håller förstås min tävlingsmentalitet för mig själv... 


Olivia skulle haft dansuppvisning på torsdagen men fröken var sjuk så det blir nästa vecka istället. Då har även båda barnen luciafirande. Samtidigt. På två olika ställen. Så typiskt... Vi får dela upp oss. 


måndag 1 december 2014

Födelsedagshelg

En riktigt mysig helg ligger bakom mig. I lördags hade vi en nästan oplanerad dag, åh vad jag tycker att det är skönt. Tänkte medan tvättmaskinen rullade på och tumlaren likaså att fördelen med att jobba heltid är att jag tycker att det är såå skönt att bara skrota hemma och torka diskbänk och vika kläder. Och det är ju skönt att det kan kännas så ibland!

Vid lunch gick vi ut och åt lunch ståendes vid en Food Truck (Johan och jag), respektive på Burger King (de stora kidsen, Elias fick mat hemma som vanligt) och sen splittade vi på oss och jag och Elias gick och handlade på ICA och de andra handlade lördagsgodis och något hemligt till min födelsedag. Hem och lämna grejer och sen iväg för att fika hemma hos Nadias älskade Emilia som vi inte träffat på jättelänge. Kramen de gav varandra efter tre sekunders tvekan gav mig nästan tårar i ögonen, så djup, lång och hjärtlig!

Vi hängde där i några timmar, fikade och snackade med Helena och Niklas, medan barnen lekte och Nadia ville förstås INTE gå hem när det var dags. Men tack och lov kom vi iväg utan bråk, så otroligt skönt när man slipper det. Förr var det mer regel än undantag och jag minns att jag ett tag undvek att göra saker med henne för att det var så jobbigt när man skulle hem.

Nadia, Emilia, Olivia och Selma när vi skulle gå.

Igår var det så dags för mig att fylla år. Barnen var mer uppspelta för detta än jag, de kunde inte sova på natten och Johan och jag vaknade flera gånger av att de var uppe och kollade klockan i köket, tände lampor och sparkade till saker som Elias dragit fram. Detta kombinerat med att Elias körde ett tvåtimmarsstök mitt i natten gjorde nattsömnen rätt risig den natten.

Vid halv åtta gick Johan och de stora upp och jag hörde dem baka tårta i köket medan jag låg kvar i sängen och rävsov. En timme senare kom de in med fin tårta, frukost presenter och sång. "Ja må ha leva" sjöng Olivia och blev retad av Nadia. Suck! Men jättemysigt uppvaktande och jag fick Keplers senaste, ett armband som jag önskat mig och en skål om jag också önskat mig. Och på tisdag ska jag få en överraskning tillsammans med min man... Spännande!

Jag stannade i sängen med min frukost och snart anslöt barnen och Johan med varsin macka. Elias sov fortfarande, han sover till ungefär halv tio på morgnarna och när han väl vaknar är han lite loj och tar en liten stund för att komma igång. Jag tror att jag vet vem han brås på och det är INTE på mig...

Till lunchen gick vi ned till Flipping Burgers och åt födelsedagslunch där, precis som förra året. Mysigt och gott men det blir ju inga längre sittningar med tre småbarn direkt...


En blek och fin 39-åring i novembermörkret...

Lillskrutten klämde fingret i en hamburgerkorg och ingen fattade varför han plötsligt började gråta. Men han tröstade sig själv med resterna av Olivias hamburgare, som han åt med tårar på kinderna.


Olivia och Nadia fick för ovanlighets skull dricka Cola. Oj som de sög i sig den med stooora ögon, vi är extremt restriktiva med läsk i vanliga fall. Och Nadia såg ut som en riktig reklamaffisch i sin tomteluva.


Elias återupptäckte sina gamla Florida-takter med att dricka med sugrör. Det tyckte han var mycket kul!

På eftermiddagen skulle våra kära släktingar komma, men jag glömde förstås att ta kort. Pia, Pelle och Ing-Mari kom och sen pappa och farmor en sväng direkt från Oslo. Jag fick mera fina presenter; en härlig bodyscrub, en fin jacka och sjal och en vacker och imponerande hög blombukett från pappa.


Eftersom Johan redan hade bakat tårta slapp jag stå och hetsa med spritsen i sista sekund som jag brukar, vilket var jätteskönt. Men jag kunde ju ändå inte riktigt låta bli att baka något, så Olivia och jag svängde ihop Leilas goda kolasnittar. Det var så mysigt att baka med bara henne, från och med nu ska jag alltid baka med ett barn i taget så slipper vi kanske bråk och tålamodsbefriat uppförande (från mamman...).


Precis innan gästerna skulle komma fick jag ett infall att flytta skrivbordet som stått i Elias rum, i brist på ledig vägg i lägenheten. Men någon gång under den stökiga natten kom jag på tanken att det kunde stå här vid fönstret så jag ville testa. Och det blev jättebra!

Här syns också min fina födelsedagsblomma. Den hade jag gärna haft ståendes på golvet, men det är ju bara att glömma med en klåfingrig ettåring i hemmet.

Lilla hörnan! Så mysigt det blev. Stolen är skitobekväm men får stå där för syns skull. Fick en fin julstjärna av svärmor som passade bra där också!

Plus och minus med en 14-månadersbebis

Plus:

Han äter själv! Oh så skönt att slippa mata, istället kan han få sitta och äta medan man lagar mat till resten av familjen eller sitta och äta själv medan vi andra också äter. Jäkligt skönt att ha det där med matandet överstökat, har alltid tyckt att det är ganska trist...

Mysig och go med storasystrarna och njuter massor av deras sällskap. Ingen får så många pussar som de! Ilskefasen verkar turligt nog ha passerat!

Minus:

Helt galen klätterapa. Ingenting är längre utom räckhåll för honom, han tar en stol eller pall och skjuter dit han vill ha den och klättrar upp. Och drattar ned ibland när man inte hinner fånga...

Det går knappt att ha tända ljus i fönstret för då är han där och blåser och stoppar sina små fingrar.

Han gillar att diska och stå bredvid på pallen när man lagar mat men stoppar sina små fingrar överallt och man får vara noga med att hålla undan knivar och rått kött...

Tittar man bort en enda minut kan det se ut såhär... Jag är rätt glad att det inte är jag som är föräldraledig genom denna fas, Johan är helt slut!

Men det största och helt utslagande pluset:
Världens härligaste lilla gosunge, fortfarande glad för det mesta. Här i tomteluva eftersom Olivia och Johan ägnade den lediga fredagen till att julpynta. Mysigt med lite extraljus i mörkret, men kanske lite tidigt för granar och tomtar...

Vi ska köpa nya ljus till ljusstaken.. (fast den var visst trasig och hamnade i grovsoprummet istället!)

Köksfönstret