Idag kom Johan, Nadia och Olivia hem efter att ha tillbringat ett par dagar hos mamma/farmor på Ljusterö. Jag trodde att jag skulle sakna dem lite mer, men faktum är att det var riktigt skönt med lite ensamtid. Vi har ju verkligen umgåtts dygnet runt i tre veckor så lite lite skönt var det att vara utan barn en stund.
Jag stannade lite spontant kvar efter jobbet och drack rosébubbel med de få kolleger som jobbade. Riktigt trevligt, jag umgås så sällan med dem socialt. Sen cyklade jag hem, och hade bara en knapp timme innan jag skulle iväg igen. Så jag satte på musik, första gången på länge... och hoppade i duschen. Sen hade jag och Åsa en helkväll på Orangeriet och Gerdas med drinkar, skumpa, middag och drink igen. Mycket mycket trevligt, men idag hade jag ont i huvudet hela dagen och dessutom ganska mycket på jobbet eftersom mina internationella kunder och vårt Londonkontor tydligen inte tycker att det är semestertider. Puh.
Fikade med Jenny och lilla Ingrid efter jobbet och det var så trevligt att jag kom hem senare än jag tänkt mig och inte alls stod med middagen färdig när min familj kom hem. Tvärtom var det de som fick vänta på mig och Nadia mötte mig med tårar i dörren. Olivia däremot, hon var sur på mig. Ville INTE komma till mamma, utan gick bort och ställde sig med ryggen emot mig. Men det gick över efter en stund.
Svårt att somna hade Nadia med mycket tankar och många vändor på pottan. Men hon är så rolig att prata med nu, det har hänt mycket under sommaren och hon talar nästan helt rent nu. Tillslut fick jag henne att somna, efter att Johan försvunnit iväg på fotboll, och nu ska jag äntligen sträcka ut mig på soffan...
.
onsdag 28 juli 2010
tisdag 27 juli 2010
En kväll i Portovenere...
...var det plötsligt vår sista kväll. Vi lämnade sovande barn med morbror och moster och gick ut med papsen och Titti och tog en drink. Glömde kameran gjorde vi också, men mobilen funkade okej.
De pampiga båtarna turades om att lysa starkast i hamnen.
Pappa och Titti brunast i stan.
Finaste lilla stan.
Här drack vi kaffe med cognac, prosecco och Cuba Libre. Gissa vem som drack vad...
Johan hade äntligen fått igång sin värmekänsliga mobil och fick sig en AIK-uppdatering av en kompis. Därav ansiktsuttrycket, antar jag.
De pampiga båtarna turades om att lysa starkast i hamnen.
Pappa och Titti brunast i stan.
Finaste lilla stan.
Här drack vi kaffe med cognac, prosecco och Cuba Libre. Gissa vem som drack vad...måndag 26 juli 2010
Tågresan
Sådär, nu har jag äntligen lyckats föra över lite bilder från mobilen så här ska ni få ta del av vår tågresa mellan Frankrike och Italien. De andra bilderna kommer också, de ligger på Facebook bara än så länge...
Första tåget av fyra - Cannes till Monte Carlo. Olivia chillar.
Och Nadia och papsen också. Fast lite kryp i benen som botades med "Petit Beurre"-kex. Denna resa var vi helt skrupelfria gällande mutor innehållandes salt (chips) och socker (kakor, dricka, glass och slutligen choklad)
Stående lunch på stationen i Ventimiglia. Väntan på tåg nr 3 som var försenat vilket gjorde att vi missade anslutningen i Genoa och blev två timmar sena.
Men tur att kaffet är gott!
Mellan Ventimiglia och Genoa var det VARMT. Men vilket smart drag att köpa förstaklassbiljetter. Vi hade en stor och såsmåningom lite svalare kupé och Olivia somnade i min famn.
Fick sova lite med pappa sen.
Efter lite motstånd gav även Nadia upp och nickade till.
I väntan på anslutningståget i Genoa svalkade vi av oss med en glass.
Sista tåget Genoa - La Spezia. Seeeegt nu.
Lite roligare när man har nån att busa med.
...och persiennerna var lite kul att trycka upp och ned. Men sen började tåget skumpa och Nadia kräktes.
Äntligen klara med tåg och framme i La Spezia! Vi pausade på stora torget i lilla stan.
Och barnen fick lite lasagne till middag. "Careful, it's very cold" sa servitrisen.
Sen var det dags för sista etappen, bussen till Portovenere. Den gick uppe i bergen i sicksack och trots att vi stoppat i Nadia åksjukepiller mådde hon så illa. Låg på sätet och bara kved innan hon kräktes i en av våra mycket användbara hundbajspåsar.
Även Olivia kräktes och svettiga och trötta var vi alla fyra. Att bagage hade vi fått pressa på bussen medan alla väntade, och jag vet inte hur många gånger under denna resa som vi fällde upp och ihop våra barnvagnar...
Men åh vad det var värt det! Första doppet på lilla stranden.
...och en dryg vecka senare var det dags igen! Men det gick faktiskt väldigt bra och jag tycker att tåg var det ultimata färdmedlet med småbarn!
Sista kvällen i Cannes. Hejdåpuss till Noah!
Första tåget av fyra - Cannes till Monte Carlo. Olivia chillar.
Och Nadia och papsen också. Fast lite kryp i benen som botades med "Petit Beurre"-kex. Denna resa var vi helt skrupelfria gällande mutor innehållandes salt (chips) och socker (kakor, dricka, glass och slutligen choklad)
Stående lunch på stationen i Ventimiglia. Väntan på tåg nr 3 som var försenat vilket gjorde att vi missade anslutningen i Genoa och blev två timmar sena.
Men tur att kaffet är gott!
Mellan Ventimiglia och Genoa var det VARMT. Men vilket smart drag att köpa förstaklassbiljetter. Vi hade en stor och såsmåningom lite svalare kupé och Olivia somnade i min famn.
Fick sova lite med pappa sen.
Efter lite motstånd gav även Nadia upp och nickade till.
I väntan på anslutningståget i Genoa svalkade vi av oss med en glass.
Sista tåget Genoa - La Spezia. Seeeegt nu.
Lite roligare när man har nån att busa med.
...och persiennerna var lite kul att trycka upp och ned. Men sen började tåget skumpa och Nadia kräktes. 
Äntligen klara med tåg och framme i La Spezia! Vi pausade på stora torget i lilla stan.
Och barnen fick lite lasagne till middag. "Careful, it's very cold" sa servitrisen.
Sen var det dags för sista etappen, bussen till Portovenere. Den gick uppe i bergen i sicksack och trots att vi stoppat i Nadia åksjukepiller mådde hon så illa. Låg på sätet och bara kved innan hon kräktes i en av våra mycket användbara hundbajspåsar.
Även Olivia kräktes och svettiga och trötta var vi alla fyra. Att bagage hade vi fått pressa på bussen medan alla väntade, och jag vet inte hur många gånger under denna resa som vi fällde upp och ihop våra barnvagnar...
Men åh vad det var värt det! Första doppet på lilla stranden.
...och en dryg vecka senare var det dags igen! Men det gick faktiskt väldigt bra och jag tycker att tåg var det ultimata färdmedlet med småbarn!Nappjunkie
Nadia har under semestern blivit tvånappsberoende. Hon måste ha en i handen och en i munnen. Tidigare var det så bara när hon skulle sova, nu är det två så fort det ska vara napp. Och det duger förstås inte med vilka nappar som helst, det ska vara Lila i munnen och Rosa i handen. Rosa är numera ganska äcklig och dammig, så det är i och för sig lite positivt att hon inte stoppar den i munnen.
Nadia skulle nog gärna ha napp hela tiden om hon fick, men vi försöker hålla det till sovdags ändå, men det är inte lätt. Nappen har en sån omedelbart lugnande effekt när hon är sur och arg. Men jag avskyr när hon pratar med den i munnen och jag tror att i höst får vi påbörja avvänjning, även om jag inte riktigt fattar hur det ska gå till så länge Olivia har napp. Men treårsdagen är iallafall deadline, och förhoppningsvis kan hon återgå till lite mer restriktiva ennappsvanor redan när dagis sätter igång igen...
.
söndag 25 juli 2010
Tillbaka i stan
Kleeent med uppdateringar på denna blogg på sistone, men nu är vi tillbaka i stan igen! Efter en låååång dag med hemresa från Nice - eftersom vi flög via Köpenhamn och barnen var mer rastlösa än under en heldags tågresa - kom vi hem till Stockholm i måndags kväll. Vår snälla granne Mia hade förutom vattnat våra blommor och fått basilikan på balkongen att växa till oigenkänlighet - laddat med frukost till oss, så vi som inte ätit annat än sunkiga flygplatsmackor på hela dan, kastade i oss vår indiska middag när vi lagt barnen vid halv nio.
Tisdag hängde vi hemma i stan, knallade ned till Vasagatan för att hämta hyrbilen vi hyrt i en månad och sen gick barnen och jag till Vasaparken medan Johan tog bilen och åkte för att hitta ersättningsladdare till kameror och annat (eftersom vi ju glömde den där påsen på flygplatsen i Nice). Vi hade en mysig stund i parken, det var ju så länge sen vi var där, och sen på kvällen var det dags att packa igen. För på onsdag åkte vi till Johans bästis Kalles land i Östergötland, där vi brukar vara varje sommar. Vi kom ned till bondidyllen efter en lång resa med alldeles för mycket kräks. Barnen började kräkas innan vi ens hunnit ur stan och det var vi så oförberedda på att vi var tvugna att vända, tvätta bil och barn, byta kläder, och börja om från början...
Sen hade vi några mysiga dagar på Forshult men vädret blev nästan omedelbart sämre och igår var det elva grader och regnade konstant. När barnen (och med barnen menar jag Nadia) började klättra på väggarna tog vi bilen och åkte iväg för att titta på får och lamm. De sju barnen som bodde i huset bredvid och var ägare till de 22 fåren visade oss villigt dessa, gav oss pellets att mata med, och visade dessutom upp alla sina kaniner, katter och hund för oss. Lite som en 4H-gård på riktigt. Hade det inte varit för det ihållande regnet hade det varit perfekt...
Och idag åkte vi hem och för en liten stund sen insåg jag med ångest att jag ska jobba imorgon. Men det är bara en vecka, med sommartid och förhoppningsvis lite lugnt på jobbet. Sen drar vi till västkusten och jag ska ha två veckor ledigt till.
Nu sitter vi framför tvn för första gången på många veckor, och eftersom jag under semestern läst mig igenom de fyra Twiligtböckerna (som var rätt dåligt skrivna, men fängslande...) är jag tillbaka i det sociala universumet igen. Hörs!
Tisdag hängde vi hemma i stan, knallade ned till Vasagatan för att hämta hyrbilen vi hyrt i en månad och sen gick barnen och jag till Vasaparken medan Johan tog bilen och åkte för att hitta ersättningsladdare till kameror och annat (eftersom vi ju glömde den där påsen på flygplatsen i Nice). Vi hade en mysig stund i parken, det var ju så länge sen vi var där, och sen på kvällen var det dags att packa igen. För på onsdag åkte vi till Johans bästis Kalles land i Östergötland, där vi brukar vara varje sommar. Vi kom ned till bondidyllen efter en lång resa med alldeles för mycket kräks. Barnen började kräkas innan vi ens hunnit ur stan och det var vi så oförberedda på att vi var tvugna att vända, tvätta bil och barn, byta kläder, och börja om från början...
Sen hade vi några mysiga dagar på Forshult men vädret blev nästan omedelbart sämre och igår var det elva grader och regnade konstant. När barnen (och med barnen menar jag Nadia) började klättra på väggarna tog vi bilen och åkte iväg för att titta på får och lamm. De sju barnen som bodde i huset bredvid och var ägare till de 22 fåren visade oss villigt dessa, gav oss pellets att mata med, och visade dessutom upp alla sina kaniner, katter och hund för oss. Lite som en 4H-gård på riktigt. Hade det inte varit för det ihållande regnet hade det varit perfekt...
Och idag åkte vi hem och för en liten stund sen insåg jag med ångest att jag ska jobba imorgon. Men det är bara en vecka, med sommartid och förhoppningsvis lite lugnt på jobbet. Sen drar vi till västkusten och jag ska ha två veckor ledigt till.
Nu sitter vi framför tvn för första gången på många veckor, och eftersom jag under semestern läst mig igenom de fyra Twiligtböckerna (som var rätt dåligt skrivna, men fängslande...) är jag tillbaka i det sociala universumet igen. Hörs!
måndag 19 juli 2010
Underbara Portovenere...
En och en halv vecka senare ar vi tillbaka i Cannes. Vi har upplevt en fantastiskt harlig vecka i lilla fina Portovenere. En liten liten stad vid den liguriska kusten, precis nedanfor Cinque Terre men utan alla dess turister. Vi bodde i en villa uppe pa hojden, med en liten tradgard med olivtrad, rosmarinbuskar och lagerblad-, apelsin- och citrontrad. Dar badade barnen i en liten bassang nar det blev for varmt eller bara sprang runt nakna. Vyn var fantastisk, over havet och Portoveneres farggranna, smala hus vid hamnen.
Med undantag for villans belagenhet hogt uppe pa bergen, vilket innebar otaliga stretanden uppfor solig backe med barnvagn, eller ibland ihopfallda barnvagnar och slapandes pa barn uppfor den branta trappan - var detta det perfekta resemalet. Stranden var pytteliten och lag innanfor en bathamn med en liten pir som gick anda ut. Sa da kunde man ha barnvagnar med sig utan problem och vattnet var sa lugnt att man inte behovde vara tva som konstant var i beredskap. Nar man ville vuxenbada gick man bort till den stora piren. Dar lag mangder med stora marmorblock langs piren och man solade och badade fran dessa. Dar hangde de italienska ungdomarna med sa perfekta kroppar att jag helst sjalv hade skippat bikinin... Men vattnet var underbart och vinden flaktade skont.
Jag fick lite barndipp en dag, nar avundsjukan over att de andra kunde ligga och sola och softa dagarna i anda, medan vi stretade med vara barnvagnar och soldrakter, solkramer, hattar, leksaker och allt som ska till. Barnen tackade med att sova superdaligt i vart varma rum och vara pa dalilgt humor formodligen beroende pa hettan, och dessutom blev de sjuka en i taget med ogoninflammation och hog feber. Puh! Det ar verkligen en annan sak att semestra med smabarn, jag antar att man far vanja sig... Men det var svart ibland, jag kande mig avundsjuk pa de andra som kunde disponera sin egen semestertid som de ville. Samtidigt fick vi ju en massa hjalp med barnen, och pappa och de andra loste villigt av oss lite da och da och var ju forstas en fin forstroelse uppe i villan. Dippen gick over snabbt och jag fortsatte njuta igen.
En av upplevelserna som adderade till de andra, var pappas mat. Han och Titti stod for allt fran boende till mat, helt fantastiskt. Och min far lagade underbara middagar och luncher varje dag, sa skont att slippa tanka pa det och sa harligt att fa uppleva hans kokkonst igen. De enda ganger vi at lite samre var de tva ganger vi at ute... Men det var anda mysigt med en kvall pa stan med Felix och Siri medan pappa och Titti var barnvakt och vi "ungdomar" roade oss utan kids. Kul att semestra med min familj som i pappa och Felix, det gor man ju inte sa ofta i vuxen alder!
Gardagen tillbringade vi pa tag och bussar och denna del av resan ska fa bli ett eget kapitel. Det var ett projekt, men det gick bra... Idag har vi ytterligare en heldags resande framfor oss, eftersom vi mellanlandar i Kopenhamn tar det lite langre tid och vi ar inte hemma forran sent ikvall... Hoppas slippa mer aksjuka nu! Och jag aterkommer med bilder och annat, min bror hade Nikonladdare som tur var sa manga, manga fina bilder finns.
.
Med undantag for villans belagenhet hogt uppe pa bergen, vilket innebar otaliga stretanden uppfor solig backe med barnvagn, eller ibland ihopfallda barnvagnar och slapandes pa barn uppfor den branta trappan - var detta det perfekta resemalet. Stranden var pytteliten och lag innanfor en bathamn med en liten pir som gick anda ut. Sa da kunde man ha barnvagnar med sig utan problem och vattnet var sa lugnt att man inte behovde vara tva som konstant var i beredskap. Nar man ville vuxenbada gick man bort till den stora piren. Dar lag mangder med stora marmorblock langs piren och man solade och badade fran dessa. Dar hangde de italienska ungdomarna med sa perfekta kroppar att jag helst sjalv hade skippat bikinin... Men vattnet var underbart och vinden flaktade skont.
Jag fick lite barndipp en dag, nar avundsjukan over att de andra kunde ligga och sola och softa dagarna i anda, medan vi stretade med vara barnvagnar och soldrakter, solkramer, hattar, leksaker och allt som ska till. Barnen tackade med att sova superdaligt i vart varma rum och vara pa dalilgt humor formodligen beroende pa hettan, och dessutom blev de sjuka en i taget med ogoninflammation och hog feber. Puh! Det ar verkligen en annan sak att semestra med smabarn, jag antar att man far vanja sig... Men det var svart ibland, jag kande mig avundsjuk pa de andra som kunde disponera sin egen semestertid som de ville. Samtidigt fick vi ju en massa hjalp med barnen, och pappa och de andra loste villigt av oss lite da och da och var ju forstas en fin forstroelse uppe i villan. Dippen gick over snabbt och jag fortsatte njuta igen.
En av upplevelserna som adderade till de andra, var pappas mat. Han och Titti stod for allt fran boende till mat, helt fantastiskt. Och min far lagade underbara middagar och luncher varje dag, sa skont att slippa tanka pa det och sa harligt att fa uppleva hans kokkonst igen. De enda ganger vi at lite samre var de tva ganger vi at ute... Men det var anda mysigt med en kvall pa stan med Felix och Siri medan pappa och Titti var barnvakt och vi "ungdomar" roade oss utan kids. Kul att semestra med min familj som i pappa och Felix, det gor man ju inte sa ofta i vuxen alder!
Gardagen tillbringade vi pa tag och bussar och denna del av resan ska fa bli ett eget kapitel. Det var ett projekt, men det gick bra... Idag har vi ytterligare en heldags resande framfor oss, eftersom vi mellanlandar i Kopenhamn tar det lite langre tid och vi ar inte hemma forran sent ikvall... Hoppas slippa mer aksjuka nu! Och jag aterkommer med bilder och annat, min bror hade Nikonladdare som tur var sa manga, manga fina bilder finns.
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)