Häromdagen var jag hos tandläkaren. Jag som haft en underbar tandläkare i alla år och varit en av de få som faktiskt gillar att gå till tandläkaren, bestämde mig för att byta till Folktandvården här vid Sabbatsberg när min tandläkare Claes gick i pension. Så härom dan var jag på undersökning. Denna varade i cirka tre minuter och gjordes av en otroligt osympatisk och lätt nedlåtande äldre man som varken putsade eller fixade, utan bara kollade på röntgenbilderna som tandsköterskan tagit och berättade att jag hade två stora hål som måste lagas snarast á 1200 kronor vardera, förutom de 730 kronor som detta besök kostade. Detta lämnade mig med en sur smak i munnen (bildligt talat...) som varade i flera dagar men nu har jag iallafall hämtat ut mina röntgenbilder och ska boka av mina tider hos dem för att testa en annan tandläkare. Hursomhelst. Jag inser ju att dessa hål uppstått dels genom att jag ätit en massa mer onyttigt än normalt, dels för att jag misskött mig.. Med två ungar som drar i en borstar jag tänderna supersnabbt på morgonen och på kvällarna har jag varit så vansinnigt trött att jag återigen borstar långt ifrån de två minuter man ska. Och inte har jag orkat använda Plackers heller. Men nu ska det bli ändring på detta och jag försöker vara lite noggrannare nu.
En annan sak jag också slarvat med sista åren, eller alltid egentligen, är knipövningar. Detta trots att jag tillhör en tydligen stor majoritet av kvinnor som verkligen behöver göra dem, det har dessa tre graviditeter klart visat. Så efter mitt återbesök hos barnmorskan i förra veckan, som visade att jag kniper rätt men svagt, anstränger jag mig verkligen för att få till dessa knipövningar tre gånger per dag. Men det är otroligt att det ska vara så svårt att få till! Ibland kan jag till och med glömma bort det när jag är mitt uppe i dem och börjar tänka på annat. Men nu kämpar jag för att komma ihåg!
Slutligen. Två dagar i rad har jag av folk som borde veta sånt, fått kommentarer om min vikt. Först på torsdagens träningspass där jag frågade instruktören (suuupervältränad trebarnsmamma) om varför jag får ont i handlederna när jag gör vissa övningar. Svaret var att det är en vanesak och att det kommer att gå bättre när jag går ned i vikt och tappar överflödskilona. Jahaja.
Och igår var jag hos läkaren för att kolla upp ett födelsemärke som jag har under armen och som vuxit och blivit irriterat. Jag passade även på att kolla upp mitt gamla navelbråck som jag fick när jag var gravid med Olivia. Då fick jag remiss där vi konstaterade att jag skulle avvakta och dessutom var det ingen idé att göra något om jag skulle bli gravid igen. Så nu när jag är färdiggravidad ville jag kolla upp det igen. Läkaren kollade på naveln och sen sa hon att det bästa jag kunde göra var nog att gå ned i vikt. Och hon sa att hon kunde skriva en remiss men att risken då var att de bara skulle säga att jag behöver gå ned i vikt. Jag kände mig som att jag vägde 150 kilo... Och det gjorde jag även idag när jag provade en träningstopp på Stadium och såg mina ryggvalkar i bakomspegeln. Usch!! Nu vet jag att det bara gått två månader sen förlossningen, men jag blev väldigt motiverad att tappa lite kilon. Tänker inte banta men har till en början nu lovat mig själv att inte äta godsaker i veckorna och att fortsätta träna, skulle vara fint om jag fick till en två gärna tre gånger i veckan.
Det bästa med allt detta är att jag har tydliga motivatorer. Jag behöver bara tänka ryggvalkar, urinläckage och 2400 tråkiga kronor så borde saken vara biff...
Ursäkta ett tämligen ointressant inlägg...
Men en sak är jag nöjd med och det är mitt raka hår, efter den Brazilian blowout jag gjorde härom veckan!
