Positive thinking

Jag försöker, försöker, försöker tänka positivt. Försöker minnas förra gången jag sålde lägenhet, hur vidrigt det var och hur avlägset det nu känns. Så vill jag känna igen, försöker mentalt att tänka mig några månader fram i tiden. Och då är det ju väldigt lämpligt att ha en blogg. Så jag tittade i historiken och hittade ett inlägg från 8 september 2007. Just när jag skriver det så inser jag att det ju nästan är på dagen fem (!!) år sedan. Inlägget heter Kärlek och stress och lyder såhär:

Efter en helvetesvecka av stress och nervositet inför en sviktande budgivning, är min lägenhet äntligen såld. Och även om jag kanske kunde fått mer för den för någon månad sen och möjligen även om jag väntat någon månad, känner jag mig nöjd med priset och framförallt över att äntligen få andas ut. Vi är verkligen inga lägenhetshajar jag och min man. Köpte när det var som dyrast och säljer nu när det är på nedgång. Men vi är iallafall överens om vad som är viktigt i livet, och det har inte så mycket med siffror att göra.

Folk som inte känner mig tillräckligt väl, utan bara vet att jag är barnkär, brukar säga "Åh nu är du väl glad över att du ska få barn". Nej. Jag är inte glad över att jag ska ha barn. Jag är glad över att jag ska ha barn med Johan. Jag känner mig in i märgen lyckligt lottad över att funnit min själsfrände och kärlek, och att få bilda familj med honom. Jag är glad äver att få vårt barn! Det är inte ett allmäntillstånd, det är vår relation som gör mig så in i vassen lycklig. Nu när jag äntligen kan sluta tänka siffor och fokusera på min fina man och vårt spirande frö.

Det var lite upplyftande att läsa (och lite gulligt det där sista stycket...) även om vi nu haft mer än en helvetesvecka. Kom igen nu lägenhetsköpare...

Vardagen kryper sig på...

Hela helgen har vi mest varit hemma och tagit det lugnt och det har varit ett liten skön och välbehövlig paus från lägenhetsångesten. Igår lekte vi länge i Vasaparken med Hanna, Astrid och Axel och idag gjorde vi ingenting annat än att bjuda David och Hilda på brunch, städa och tvätta lite. Men där när jag stod nere och väntade på tvättmaskinerna, kom oron tillbaka. Nästa söndag är det ny visning igen och vi behöver hitta någonstans att flytta in över helgen. Och på det kommer ytterligare en vecka av oro och ångest att följa... Jag våga inte tänka "tänk om..." men ibland kan jag inte låta bli. Jag ångrar att vi köpte före vi sålde.

Imorgon kommer en stylist som mäklaren har fixat. Hon heter Marcelle. Förstås. Och kommer säkert att dissa vårt hem och vår smak och föreslå en massa nya inköp som vi inte känner att vi har råd med. Men jag ska ge det en chans.

Nu har vi ätit en god blomkålssoppa, lagom lätt mat efter brunchvåfflorna och ska vika lite tvätt och lägga lite barn. Nadia ritade en fin teckning på tjejerna i familjen och Olivia satt länge i Davids knä och ritade.






- Posted using BlogPress from my iPhone

Lördagsmorgon

Lördagsmorgon med en kaffekopp framför barnteve... Vi har helt slutat med tv på vardagsmorgnarna så barnen tycker att det är lyxigt att få kolla på helgerna. Precis som det ska vara! Johan kom hem halv fyra inatt så han får sova idag. Själv har jag fortfarande ont i huvudet idag efter torsdagens tredjedels rödvinsflaska. Otroligt orättvist...

Gårdagskvällen tillbringade vi med att efter dagis gå till Elin, Thea och lilla Edith. Det var mysigt att hänga med dem och skönt att slippa middagsracet själv. Fast bara barnens, när vi kommit hem och jag lagt barnen åt jag en fantastiskt mör ribeye från Köttbaren, med klyftpotatis till. Mums!

Idag ska vi träffa Hanna och Astrid i Vasaparken, det var evigheters evighets sen. Och sen har vi inte så mycket andra helgplaner, vilket känns otroligt skönt...

Avslutar med en bild som Nadia tvingade till sig igår, hon vill alltid att jag ska ta Instagram-bilder på henne, som hon sen gör "grå", dvs svartvita. Men denna blev fin!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Ja ja...

Sitter på jobbet och klockan är sju på kvällen men det är inget synd om mig. Visserligen är det otroligt mycket att göra men jag gick härifrån vid halv sex för att träna och nu är jag tillbaka bara för att lämna mina träningskläder och hämta mobilen som jag glömde. Sen ska jag på Boquerian och äta middag med Åsa och Kristin.

Det är så vansinnigt skönt att träna just nu. Det är nästan det enda tillfället som jag helt lyckas koppla bort lägenhetsbekymmer och jobbtankar. Ett svettigt pass gör mig gott. För jag sover dåligt, vaknar ofta och spänner käkarna så att jag ständigt är öm i tänderna och kinderna. Varje morgon går jag upp tidigare än jag måste, för tankarna tar över sömnen.

Men just nu har jag iallafall insett faktum att vi inte kommer att få lägenheten såld i denna vända. Vi kommer att köra en ny visning nästa helg och har sänkt priset lite grann. Det är ju helsegt att behöva ha en visning till, det är svårt att leva utan alla grejer, våra stackars barn har knappt några leksaker (men klarar sig rätt bra ändå) och får inte stöka till.Tvättkorg och dammsugare, micro och annat är undanplockat, men vi får väl plocka fram det vi behöver lite allteftersom. Lägenheten känns inte riktigt som vår och tankarna på den nya har jag helt slagit undan. Den tänker jag inte alls på, den är inte heller vår just nu. Och "tänk om...", det tänker jag inte.

Men jag tänker jag på allt jag har. Det låter kanske banalt, men jag pussar på mina barns små söta huvuden, pillar på deras gosiga små nosar, känner mig tacksam för att Olivia verkar lämnat den värsta arg-fasen bakom sig (för denna gång), och kramar på min man och känner mig oändligt lycklig för att jag inte behöver gå igenom detta ensam.

Och så försöker jag tänka långsiktigt, att förr eller senare så kommer det ju att lösa sig. Det måste det ju. Vi VET att vår lägenhet är fin, det måste ju bara ha kommit en massa idioter som inte ser sånt. Och nästa visning kanske nya, smartare människor kommer. Eller hur? Det måste ju ordna sig. Eller hur? Nu ska jag dricka vin goddamn it.

Inga nyheter är dåliga nyheter

Onsdag och fortfarande inga bud. Nu är vi nere på två "kanske"-intresserade och sannolikheten att det blir en ny visning nästa helg är stor. Jag har konstant magont, sover dåligt och känner mig stressad och deppig och orkar inte riktigt med alla frågor med "hur går det", även om jag vet att alla menar väl. Så nu skriver jag här att det går ju inte alls, så får vi se sen.. Glädjen över den nya lägenheten är helt borta, hoppas att den återkommer när och om vi någonsin får vår lägenhet såld till rätt pris.

Måååååndagmoooorgon

Tidig morgon på jobbet, jag verkar nästan vara först här och det händer inte ofta... Dricker en latte från Brunkan som jag gick förbi på vägen från pappa och försöker vakna till liv. Pappas gästsäng är skön men jag har sovit vansinnigt dåligt dessa två nätter och känner mig mer död än levande... Så mycket tankar, så mycket oro. Och så mycket nattsnörvlande och grymtande barn som jag inte är van att ligga och lyssna på!

Vi hade iallafall en mysig dag igår. Slöade och tog det lugnt på förmiddagen, barnen kollade på film och jag gick runt i mjukisbyxor till tolv och åt tre frukostar. Vid lunchtid åkte pappa ned till Småland för att måla om Tittis familjehus, och Titti gick och träffade en kompis. Vår lilla familj gick ned till Pasha Deli på Kungsgatan och åt lunch och sen åkte Johan och Nadia till Solna för att gå på AIK-match. Det var familjedag igen, med hoppborgar och sånt. Oliven och jag gick upp till pappa igen och slöade lite till och sen mötte vi upp Rosie och Havanna i Humlegården och hade några mysiga timmar ihop.

Hela tiden låg den där visningen och tickade längst bak i mitt medvetande, men jag försökte att inte tänka så mycket på den. Men jag började bli nervös när visningen var över sen ett bra tag och mäklaren fortfarande inte hört av sig. Tänkte att det kanske inte kommit någon.. Men så ringde han tillslut och sa att det kommit 17 par, varav 10 skrivit upp sig. Helt okej tycker jag. Någon hade tyckt att den var för mörk (vardagsrummet, som ju har morgonsol och är stort men med bara ett fönster), och några skulle komma på omvisningen. Så får vi se hur det går ikväll och de kommande dagarna...

På kvällen igår skulle vi handla lite mat men ALLT var stängt. Insåg den stora skillnaden mellan City och Vasastan, ingen bor ju där så fort alla helgshoppare åkt hem igen så stänger allt. Det slutade med att vi hittade en enda öppen thai och köpte mat där.

Vi kollade på en spännande dokumentär om de överlevande i flygplanskraschen i Anderna på 70-talet och gick och lade oss tidigt, men jag sov dåligt även inatt. Nadia vaknade halv sex och jag likaså och nu ska jag försöka överleva denna dag och sen kvällen innan vi får komma hem vid halv sju och förhoppningsvis återta någon form av normalt liv.

Visningsdags

Ligger under en filt i soffan hemma hos pappa och kollar tillsammans med Nadia på Nalle Puh på den gigantiska tv:n. Klockan är halv sju denna söndagsmorgon och bara vi två är vakna.




Igår eftermiddag kom min faster Mysan och tog med dem på bio så att Johan och jag kunde få städa ifred. Så mellan ett och ända till fem städade vi och bar återigen bort spjälsängen, tvättkorgar och annat. Puh! Jag ber till högre makter att vi inte ska behöva ha fler visningar, detta är så extremt tröttsamt!

Så tog vi vår väska och begav oss hem till pappa och Titti, där vi tänkte bo till på måndag. Jätteskönt att inte ens vara i Vasastan, att bara komma bort från lägenheten lite. Vi åt en fantastiskt god vildsvinskarré som vi hade med oss och som min far gjorde under med och kollade på film när barnen badat och lagt sig. Mysigt!

Jag tror vi hittade källan till de äckliga djuren också, en påse hasselnötter från Israel som det kröp i.. Blä!! Kastade ut denna och lite annat och hoppas hoppas att det inte kommer flera..
Idag klockan tre är det alltså visning och så omvisning imorgon kväll. Då håller vi tummarna kollektivt!!

- Posted using BlogPress from my iPhone