Mamie avec Olivia

Min mamma är nog brunast i hela Stockholm

Imorgon åker mamma till Paris och sen tillbaka till Israel och jag vet inte när vi ses igen. Ska försöka ta med mig familjen och hälsa på men det är ju ett smärre projekt att resa nuförtiden. Hon har varit en enorm hjälp för mig under eftermiddagarna denna vecka, merci Maman! Och Olivia och hon hade det mysigt som ni ser.

.

Söndagsfix

I fredags fick jag en hel timme bara för mig själv. Jag gick och klippte mig och Elin var snäll nog att ta hand om Olivia under tiden. Så jag blev tvättad, klippt och plattångad och kände mig som en ny människa när jag kom ut från frisören. En ny och fattigare människa eftersom jag lyxat till det med dyra hårprodukter. Min frisör Marika som jag klippt mig hos i säkert tio års tid tyckte inte direkt att mitt hår var tipp topp utan häpnade över de dreadlocks jag själv kämpar med varje morgon, och hon kapade en rejäl bit. Nu när det fortfarande är rakt är det ganska långt, men jag kommer nog att sörja när det blir lockigt och kort. Men det växer väl ut igen.

Straight as an arrow

Igår röjde vi alltså hela hallen och rensade bort den gamla datorn och bordet som bara står och samlar skräp och avlastad skit och idag har vi återigen haft en effektiv dag. Först bar vi upp en massa på vinden och ned i källaren. Eller Johan gjorde, en var ju tvungen att stanna med barnen. Sen kom Mimi över för att barnvakta medan Johan och jag lånade Elin och Emils bil och for till Ikea för att handla bokhylla. Vi var mycket effektiva och Ikeabesöket blev bland det kortaste i världshistorien. Sen nu på kvällen har vi lagat mycket goda kycklingquesadillas med guacamole och sen ägnat oss åt att skruva ihop bokhyllan, som ska in i Nadias rum. Byrån som stod i hennes rum flyttade ut i hallen och det hela ser så mycket bättre ut än det gjorde innan. Det blir ingen ambitiös hallmakeover så länge det är fullt med barnvagnar där, känns inte så meningsfullt. Men nu är det iallafall beboeligt och ska förhoppningsvis inte störa mig så mycket som den gjorde innan.

Avslutningsvis lite bilder från lördagens utelunch i det härliga vädret:

Intressant servett

Blääää, morotspuré! Ingen kan se så förfasat äcklad ut som min Olivia.


Lite mer filosoferande

Mammavecka och fixlördag

Större delen av den här veckan har jag haft hjälp av min mamma. Hon kom hemflygandes från Israel där hon bor nu, i en vecka för att sällskapa med min syster och för att hjälpa mig med barnen. Och för att träffa min Osloboende bror i Paris sen. Mamma har kommit till mig varje eftermiddag och hjälpt till med dagishämtning och eftermiddagsunderhållningen. Man inser att man alltid borde vara två för att ta hand om två barn. Så ofantligt mycket lättare blir det, även om jag ändå känner mig rätt trött just nu och har kraschat i soffan varje kväll när barnen somnat. Men det har varit mysigt och hjälpfullt att ha mamma här och det har faktiskt gått väldigt bra med Nadia senaste dagarna. Det här med att gå hem direkt efter dagis verkar vara ett vinnande koncept. Hon har varit på gott humör och framförallt idag när vi varit hela familjen har hon varit så glad och gullig.

Idag har vi en fixarlördag där vi har lämnat återvinning, tömt tidningsinsamlingen och handlat. Jag kilade också iväg och körde ett träningspass. Återstår gör hallen, som vi utnämnt till kvällens projekt. Där jag sitter i soffan efter middagen, med datorn i knät , kan jag inte säga att jag är särskilt sugen, men på dagarna är det ju omöjligt att få något gjort när barnen är vakna och middag sover de nästan aldrig samtidigt. Så det är väl bara att bita ihop och konstatera att lördagskvällarna är inte vad de varit.

.

Mössleverans

Idag fick jag efterlängtad leverans i brevlådan. Jag som aldrig handlar på nätet, efter att ha letat efter en mössa som Nadia provade hos en kompis och var så fin i, i näranog varenda barnbutik i stan, gav jag upp och beställde direkt från tillverkaren. I mitt surfande hittade jag Olivias storlek till reapris så hon fick också en i annan färg. Egentligen gillar jag inte det där med att klä syskonen i likadana kläder i olika färger, men de var ju så fina i sina mössor.

Här kommer två suddiga sötnosar i sina mössor.

Tjejklubben

Härom dagen var det träff med tjejgänget hos Natte i Silverdal. Vi har känt varandra sen gymnasiet och man kan konstatera att saker och ting har ändrats de senaste åren. Från vilda tjejmiddagar där rödtjutet flödade, gärna följda av drinkbord och isbitsleken på Sture - till kaffe, förlossningssnack och mängder av barn och gravidmagar. Inte nog med att alla är gravida och har småbarn, vi är inne på andra och tredje barnet. Men trots att det är så härligt att vi nästan alla befinner oss på precis samma ställe i livet just nu, kan jag ändå längta efter nästa gång vi ska bli rödvinspackade ihop. Men under tiden är det alltid lika kul att träffas när vi väl lyckas synka våra mitt-i-livet-späckade kalendrar.

Natte med tvåan i magen, Rosie med trean Havanna, Jenny med mage och lånad Olivia och Sara med trean Amanda (Lina och Alma ej i bild)

Oh yeah!

Olivia och Havanna

Alma

Lina med Olivia

Det sötaste jag vet

Något av det finaste och sötaste jag vet, det är när Johan och Nadia går iväg till dagis på morgnarna. För att lösa vagnlogistiken, eftersom Johan lämnar och jag hämtar, går Nadia till fots till dagis på morgnarna. Det ligger ju så nära och hittills går det bra att gå. Så efter puss och vink och "hejå!" ger de sig av ned i hissen. Det söta, det är när jag tittar ut genom fönstret och ser de två gå iväg hand i hand. Min älskade fina man med sitt skägg och långa hår i tofs, hållandes sin lilla mörka men sig så lika dotter i handen. Nadia i sin gröna jacka med vita prickar, tittandes upp på pappa med plirande blick. Och så går de iväg med ministeg, möter många milda blickar och huvuden på sned på vägen (har Johan berättat), och jag tittar efter dem tills de försvinner ur mitt synfält, och hjärtat bultar av all denna kärlek. Sen går jag och pussar på min andra älskling och känner att jag är världens lyckligaste människa. Och har jag tur kan jag krypa ned i sängen en stund igen.


.

Oljud

Sedan jag fattade beslutet att bara gå direkt hem efter dagis, är livet lite lättare. Även om det bär mig emot att kliva inomhus när årets sista solstrålar skiner, vet jag att det ändå är ett bättre alternativ än att gå till parken med en dagistrött och småagressiv Nadia. Igår sov Olivia i två timmar på eftermiddagen, vilket är rekord, annars har vi två powernappare till barn, och då kunde jag ägna mig åt Nadia helt och hållet och vi hade riktigt mysigt. Inatt sov hon dock lite knackigt och den stora skillnaden med två barn är ju att när den ena vaknar väcker den den andra och när den sen ska somna om så är den andra vaken. Detta minimerar sömnen för de stackars föräldrarna. Jag vågar knappt tänka på hur det ska gå när de ska dela rum sen...

Jag hade tänkt försöka ta igen lite sömn nu på morgonen, men grannen FYRA trappor ned borrar så att det låter som han är inne i vår lägenhet. Så himla typiskt, tur iallafall att Olivia verkar kunna sova trots oljudet. Ska försöka lägga mig en stund ändå, han kanske tar kaffepaus nån gång.

.