Nästan en vecka efter sjukdomsstarten är inte mina familjemedlemmar fullt återställda, men nästan. Johan hade fortfarande lite feber igår men Nadia var feberfri men inte helt sig själv ändå. Lite tröttare, lite gnälligare än vanligt. Och gå-karriären som inleddes så storstilat härom veckan, verkar hon ha lagt på is medan kroppen återhämtar sig. Nu är hon tillbaka i krypstadiet igen och går bara något enstaka steg. Sjutton också, jag som hoppats hon skulle hinna gå innan ettårsdagen (som är på onsdag!). Men nu vet vi iallafall att hon kan, så hon kommer säkert igång snart igen.
Det var så skönt att gå från jobbet i fredags och ha hela helgen med familjen framför sig. Jag hade haft en superintensiv och väldigt effektiv fredag, och tillslut bara snurrade det i skallen och jag såg fram emot att få komma hem och vila hjärnan lite under helgen.
Och igår kände vi oss alla iallafall tillräckligt friska (ja, alltså jag har ju varit frisk hela tiden tack och lov!) för att våga oss ut, både Johan och Nadia verkade lite rastlösa av veckans innesittande. Så vi begav oss iväg på olika aktiviteter, Johan påbylsad upp över öronen på fotbollsmatch (säsongspremiär med träningsmatch för hans älskade AIK) och jag och Nadia på sånt vi gillar bäst - tjejmys med tårta! Lina fyllde år häromdagen och den planerade tjejmiddagen blev till en eftermiddagsfika hemma i deras rekordmysiga lägenhet på Söder. Bara de närmsta tjejerna; Lina, Rosie, Stella och jag, plus Alma och Nadia förstås. Så vi åt jätterosa och jättesöt tårta, drack kaffe och te, bytte barnkläder och bara hade det så ofantligt mysigt. Som alltid. När jag tillsist kände mig manad att ta mig därifrån vid femtiden, då Nadia som fortfarande inte sovit middag, började bli gnällig, kände jag mig fylld av energi och glädje för att jag har dessa makalösa vänner i mitt liv. Och tog bussen hem till fina Johan som satt vid datorn i hallen och spelade in musik. Det blev en lugn och mysig lördagskväll med snabbt ihoprörd pasta och sen första Starwarsfilmen på dvd. Det enda som avbröt var Nadia som sovit oroligt de senaste nätterna och nu var hon ledsen och arg i sömnen och vi kände oss oroliga över att hon hade ont någonstans. Om hon bara kunde prata ibland och berätta! Tillslut somnade hon ordentligt iallafall, efter lite Trollmor och smkeningar på magen. Imorse var hon pigg igen när hon vaknade vid åtta, men blev snabbt trött och nu sover hon igen. Hon är inte helt hundra ännu, det märks tydligt.
Idag ska vi tvätta, leka med Mimi och Dylan som kommer hit, gå på en bebisgrej på Kulturhuset och så hinna handla till veckan. Fullt schema och snart ska jag väcka mina två små latmaskar (eller iallafall den stora, den lilla brukar klara av den saken själv)!
Hård konkurrens mellan farmor och morfar
Presentöppning...
Middag med gammelfarmor och morfar - Nadia åt glatt moussaka och fetaostcrème
I snygga besöksrummet på Hotell BB. Morgonen den 11 februari 2008
Amningsträning eftermiddagen den 11:e
Av söndagens aktiviteter skalade vi bort ungefär 50% och tvättning och Kulturhuset visade sig räcka mer än väl. För efter att ha tvättat hela morgonen tog vi en promenad ned på stan och mötte upp Micke, Maria och John på Kulturhuset. Målet var utställningen, eller snarare installationen 0-1, ett stort vitt och lugnt rum för spädbarn och deras föräldrar. Så där hängde vi bland vita kuddar och korvar, ljusa skynken, vita runda skinnsoffor med spegel i botten och lyssnade på lugn musik och softade med våra bebisar. En väldigt mysig och harmonisk upplevelse för både oss och barnen. Jag ska lägga in lite egna bilder sen, det blev en hel del fina sådana!
