Hem och jobb

Om bara några veckor tar Johan över rodret här hemma och jag blir familjeförsörjaren. Om det inte vore för att det är under en så begränsad tid (januari till halva mars ca), skulle jag nog ha lite ångest över att inte få spendera mina dagar med Nadia längre, utan istället knega på kontor, men som det är nu känns det mest skönt. Den här tiden har varit fantastisk - vilken ynnest att få betalt för att ta hand om sitt barn och följa dess utveckling dag för dag! Men man kommer också till en gräns där matning, torkning och blöjbyten blir lite monotont och det ska faktiskt bli skönt att umgås lite med vuxna människor ett tag och byta bebissnack mot TRP och räckvidd.

För jämlikhetens skull känns det också bra att Johan blir den som får ha ansvaret här hemma, att vi båda får skifta fokus ett tag. Det kommer att vara nyttigt för alla, men jag skulle ljuga om jag sade att det inte oroar mig lite. Mer mina egna reaktioner än Johans. Jag är ett sånt otroligt kontrollfreak och vill ha saker och ting på mitt sätt. Anledningen till att vi nästan aldrig bråkar är nog delvis att min man är en sån diplomatisk själ som inte har några problem med att välja bort småstrider genom att göra på det sätt jag tycker är bäst. Jag bara hoppas nu att han kommer att kunna ta alla initiativ gällande middagar, handling och småplock som jag har tagit, och att jag kommer att kunna låta honom göra det och inse att han inte kommer att bli jag, utan låta honom sköta saker och ting på sitt sätt. Det blir en spännande tid för oss alla, men mest av allt är jag glad för att Johan och Nadia kommer att få så mycket tid ihop.

Själv går jag vidare mot lite nya utmaningar, som det så fint heter. Jag kommer inte att gå tillbaka till min gamla roll i det här läget, utan kommer att lämna printmediet till förmån för tv. Det kommer att bli en massa nytt, men efter några års malande på min avdelning ska det bli så kul med ny kunskap och nya kolleger. Och att slippa ansvaret som chef ett tag ska också bli riktigt skönt. Så nu ska jag bara vara junior ett tag och dricka mängder med varmt kaffe, utan någon som rycker mig i byxbenen! Även om jag nog kommer att sakna de där små rycken och de stora bruna vädjande ögonen som ber om att få bli upplyft... Usch, nu fick jag nästan separationsångest redan!

Stars in stripes

Några bilder på en randig liten familj... Om ni tycker att föräldrarna ser lite slitna ut så är det inte på grund av sömnlösa nätter med en 10-månaders, utan snarare ett resultat av mycket bröllopsfestande och bilåkande. Och så en efterfrågad bild på en skymtande mage, men ni kan ju se vad som växt mest... :-)

.

Breaking news!!

Kände just någonting litet och vasst i Nadias överkäke. Yes, ÄNTLIGEN framtänder på gång efter fyra månaders limbo. Tjoho.

Årets sista bröllop

Helgen blev en riktigt trevlig historia, men den tog på krafterna! Vi fick låna bil av Ing-Mari och Henning och körde till Grythyttan vid tio på lördagsmorgonen, efter att vi lämnat Nadia i goda händer med en lista instruktioner... Med oss i bilen hade vi DJ:n, som turligt nog visade sig vara en riktigt skön kille och det blev en trevlig resa upp, även om det tog lite längre tid än vi räknat med. När vi kom fram till mysiga Grythyttan, som visade sig ligga inne i en liten by och inte mitt ute i skogen som jag trott, var det egentligen bara att duscha och svida om till frack (Johan) och lånad långklänning med plats för mage (jag). Johan skulle spela på vigseln så han smet iväg för genrep sen och jag fick beskåda den fina vigseln utan honom. Sen var det skumpa och snittar innan det var dags för middag. Jag hamnade i ett eget rum där de tydligen placerat gravida och folk med barn men de hade högtalarsystem så vi hörde alla tal även om vi inte såg någonting och hade riktigt trevligt ändå. Och maten var förstås fantastisk! Säkert vinet också, men jag fick nöja mig med alkoholfritt och cola.

Sen var det party och jag kände mig pigg och glad och dansade och festade i mina decimeterhöga klackar fram till klockan tre! Då var jag förutom rätt trött, mätt som en plätt efter att ha intagit stora mängder vicknings-pyttipanna och fick med mig Johan hem till vårt lilla hus där vi sov i en av de två sängar vi blivit tilldelade. Min första natt utan Nadia var lite orolig och jag tror att jag halvvaknade vid normal väckningstid även om jag lyckades somna om. Sen var det bara frukost, som jag intog ensam med tidningen - och ingen som drog mig i byxbenen, vilken lyx! - eftersom Johan passade på att sova lite till. Sen samlade vi ihop oss och så var det dags att påbörja resan hemåt. Det gick snabbare hem än dit men jag var ganska mör när vi väl kom fram. Men tinade på en sekund när vi klev in genom dörren och möttes av en Nadia som inte slutade skratta på en halvtimme. Söta tjejen, det var så härligt att se henne igen och se hur glad hon blev när vi kom hem. Och otroligt skönt att höra att allt gått så bra och att hon skött sig exemplariskt den lilla skrotungen.

Vi var helt slut dock, och bara längtade till halv sju när vi kunde lägga henne och krascha på soffan. Känner mig fortfarande inte helt pigg, men ikväll ska jag på Mama-kalas på Berns tillsammans med Maria och en massa andra - det brukar vara galet trångt på de där tillställningarna! De stänger kl 20 så det lär inte bli så sent iallafall.

Men med detta bröllop avslutas året bröllopsfrenesi - 6 stycken inklusive vårt eget! - och vi hämtar andan till nästa år...

Förkylning och annalkande helg

Igår blev en hemmadag för mig och Nadia. Hon började låta rosslig i halsen härom kvällen och även om hon var ganska pigg dagen innan, tilltog hosta och rosslighet på kvällen. Och natten blev förstås inget vidare. Hon hostade och väckte sig själv och oss och tidvis kändes det som att vi sprang i skytteltrafik med olika mediciner i mörkret. Till små barn skriver de inte ut slemlösande eftersom slemmet fyller en funktion (vilket det väl lär göra på oss stora också, men vi kan ju lite lättare kommunicera hur vi mår) och man vill att de ska hosta upp det. Däremot har vi sedan tidigare Bricanyl utskrivet, en medicin som vidgar bronkerna och gör det lite lättare att andas. Så den, Alvedon och näsdroppar varvade vi med inatt och tillsist somnade vi alla.

Nadia och jag höll oss hemma hela dagen för att kurera lilla fröken och sov middag båda två, vilket var skönt efter den oroliga natten. Sen lämnade jag över till Johan när han kom hem från jobbet och gick på tjejmiddag hos Pia i hennes fina nya lägenhet. En mycket mycket trevlig kväll med sköna tjejer, även om jag tvingade mig hem vid tolv när rödvinet böjade göra sitt för de andra och jag själv började tänka på den tidiga morgondagen.

För idag ska vi på utflykt! Vi håller på att packa för denna helg ska vi lämna Nadia med barnvakt över natten för första gången. Vi ska till Grythyttan på bröllop och det ska faktiskt blir riktigt kul och mysigt med en liten weekend för oss själva. Jag har suckat många gånger över att jag missar partajandet som lär bli kopiöst, men sen insåg jag att det enda jag faktiskt inte kan göra är att dricka alkohol och man kan ju faktiskt försöka ha lite kul ändå!

Nadia är ganska pigg idag men lite extra känslig och smågnällig. Och så hes och fortfarande hostig. Jag hoppas att det kommer att gå bra med farmor Ing-Mari men känner mig inte särskilt orolig. Hon är den förutom vi som spenderat mest tid med Nadia och jag har fullt förtroende för hennes barnvaktstalanger! Så att mamman och pappan kan njuta av lite egentid. Tillsammans med 105 andra...

Luncheon with the gals (and a guy)

Den här dagens stora aktivitet var en lunch tillsammans med Åsa, Kristin och Maria samt de två sistnämndas kids, John och Ella. Efter en del roddande med dagar och tyvärr ett bortfall på Sandra med Leona, enades vi iallafall om idag och att ses på en tidig lunch i Gallerian.

Jättemysigt att hänga lite med tjejerna och få en liten uppdatering på vad som händer, även om det är lite svårt att hålla tråden med en liten tjej som inte sitter stilla särskilt länge i taget. Jag åt iallafall en smarrig laxwallenbergare och Nadia hittade två byggkillar vid bordet bredvid som hon blev kompis med. Hon fick leka med deras hjälmar och stod och hängde vid deras bord ett tag. Lite bilder från lunchen:

Åsa med Ella

Mary och John Lion

Nadia, jag och Kristin lite suddiga


Inte så suddiga men ingen tittar i kameran...

Chitt chatt

Krissan med Nadia


Igår var vi på Öppna Förskolan med Jeanette och Frida ifrån mammagruppen. Vi har tro det eller ej, börjat hänga på kyrkans öppna förskola. Den är så enormt mycket mysigare än den i Vasaparken och allt från leksaksutbud, lokal, sångstund till viktiga saker som fika är mycket bättre. Så jag håller för öronen (mentalt) när de kör "Gud som haver..." och försöker hålla igen på svordomarna en stund. Betalar man kyrkoskatt kan man väl lika gärna utnyttja den lite... Här kommer lite suddiga bilder från igår, kameran på min nya mobil saknar tydligen blixt!


Let's sing!

Ingen sitter still i Fridas famn

Nadia och Walter som små ljus

Man kan ju inte se så jäkla glad ut hela tiden...