Tillbaka på hemmaplan efter två sköna veckor i Toscana.. Har inte gjort så mycket mer än att slappa vid poolen, äta mängder av nektariner, pasta och pizza.. och sova. Sovmorgon och middagslur så gott som varenda dag, så extremt skönt och valbehövligt. För att vara nygravid har jag mått oförskämt bra och känt mig ganska pigg. Och när jag gått och lagt mig vid halv tvåtiden på nätterna var det inte så mycket för att jag var så trött, som för att fulla människor börjar bli ganska ointressanta vid den tiden. Och drinking games är ingen höjdare när man är bara får games och ingen drinking.
Huset var som ett palats, precis lika fint som på bilderna. Vi hann också med en hel del utflykter i de vackra omgivningarna och det blev många timmar i hyrbilen med mig bakom ratten. Nu vill jag inte köra bil på länge och jag tror att mina ibland ganska förskrämda passagerare håller med om att det är en bra idé. Jag har andra talanger, om man säger så.
Tillbaka i stan börjar jag för första gången få gravidkrämpor. Utan ett uns av illamåande under de första tio veckorna, gjorde den plötsligt sitt inträde härom dagen. Tarmarna verkar också ha något fuffens för sig för jag lider av magknip och... tja.. inte så glamoröst, men gaser i magen. Trots min uppväxt i en familj med en ljudligt fjärtande far - jag minns mammas lidande blick när täcket fladdrade till - är jag av åsikten att toabesök och allt som hör till inte hör ihop med den person man ska vistas naken med. Johan och jag bestämde tidigt i vårt förhållande att pruttar inte hade något där att göra, och jag tänker inte backa nu. Men inte är det lätt alla gånger, i synnerhet som man mår så mycket bättre i magen efter att ha lättat på trycket. Men nog om detta nu. Allvarligt.
Idag gick jag in i vecka 11 och nu är Ärtan ingen ärta utan mer ett plommon. Den har gått från att vara ett embryo till ett foster och nu finns i princip redan allt och ska bara växa till sig (och mig) under de resterande tjugonio veckorna. På onsdag ska vi på MVC för första gången och jag avslutar detta inlägg med att konstatera att det är grymt tråkigt att jobba. Man borde få vara gravidledig med full betalning...
Huset var som ett palats, precis lika fint som på bilderna. Vi hann också med en hel del utflykter i de vackra omgivningarna och det blev många timmar i hyrbilen med mig bakom ratten. Nu vill jag inte köra bil på länge och jag tror att mina ibland ganska förskrämda passagerare håller med om att det är en bra idé. Jag har andra talanger, om man säger så.
Tillbaka i stan börjar jag för första gången få gravidkrämpor. Utan ett uns av illamåande under de första tio veckorna, gjorde den plötsligt sitt inträde härom dagen. Tarmarna verkar också ha något fuffens för sig för jag lider av magknip och... tja.. inte så glamoröst, men gaser i magen. Trots min uppväxt i en familj med en ljudligt fjärtande far - jag minns mammas lidande blick när täcket fladdrade till - är jag av åsikten att toabesök och allt som hör till inte hör ihop med den person man ska vistas naken med. Johan och jag bestämde tidigt i vårt förhållande att pruttar inte hade något där att göra, och jag tänker inte backa nu. Men inte är det lätt alla gånger, i synnerhet som man mår så mycket bättre i magen efter att ha lättat på trycket. Men nog om detta nu. Allvarligt.
Idag gick jag in i vecka 11 och nu är Ärtan ingen ärta utan mer ett plommon. Den har gått från att vara ett embryo till ett foster och nu finns i princip redan allt och ska bara växa till sig (och mig) under de resterande tjugonio veckorna. På onsdag ska vi på MVC för första gången och jag avslutar detta inlägg med att konstatera att det är grymt tråkigt att jobba. Man borde få vara gravidledig med full betalning...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar