onsdag 12 september 2012

Nadia och Ted

På Nadias avdelning Solstorm sjunger de en del, och den senaste sången på repertoaren har varit "Sol, vind och vatten". Hon kan nästan hela texten och senaste dagarna har vi lyssnat på den på Spotify.


Lyssnar och sjunger med

Men så berättade jag att Ted Gärestad är död och när hon satt och lyssnade sa Nadia: "Jag vill inte att Ted ska vara död" och såg alldeles ledsen ut

Men sen lyssnade vi på några låtar till, så kändes det bättre.

Under tiden satt Olivia mycket koncentrerad och läste saga för Kalle.

Sötunge (jag kunde inte välja bild...)

- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 11 september 2012

Glada barn och stylistbesök

Mitt i alla dessa lägenhetstankar så måste jag ändå dela med mig av hur fina våra små tjejer är just nu. Det är knappt så jag vågar skriva det av rädsla att det ska försvinna, men eftersom jag alltid skriver så fort någonting är negativt, så måste jag ju faktiskt även skriva det positiva. Och det positiva är att båda barnen är så himla gulliga och "lättarbetade" för tillfället. Morgnarna som ju varit otroligt jobbiga bitvis, är helsmidiga för närvarande. Inget klädtjafs  - nästan iallafall, Olivia är manipulerbar, men Nadia får man inte på ett par jeans med våld. Men så länge vi går med på tights är det konfliktfritt. Och hon sätter på sig skorna själv, Converse, det är ju knappt att jag klarar det! Och knyter alla knutar utom rosetten.

Dessutom håller hon verkligen på att lära sig att skriva! Hon kan nu smaka på orden och höra hur de stavas, och kommer hela tiden springandes med små lappar med olika ord på. "Paj" kom innan middagen idag, och igår en lång radda med namn; Alma, Lina, Jens, Joan, Julia, Leo, David.. etc. Hon såg en räv i en bok och skrev Rev. Olivia är inte alls särskilt intresserad av bokstäver eller att rita som Nadia är, just nu är det mycket tv och film som gäller för henne. Men hon är gosig och glad och bryter inte ihop för minsta lilla, och det är ett otroligt skönt framsteg. Dessutom är det otroligt underhållande att lyssna på henne när hon leker, hon kan sitta länge med någon liten grej hon hittat och hitta på långa historier och köra långa haranger av dialog. Världens fantasi har hon, den tjejen! Just det, en gullig sak till som Nadia gör; när hon vet att hon kanske begär lite för mycket, eller tror att vi ska säga nej så säger hon alltid "Mamma, jag frååågar bara, får jag.. osv". Jag antar att innebörden är att hon är beredd att ta ett nej och det är hon också alltid då. Lilla fina tjej som jämt var så arg, tänk att det blev en sån liten skön och trevlig människa av henne!

Tillbaka till lägenheten då.. Förstår om ni tröttnat vid det här laget, men tack för alla gulliga tillrop här och på mail och sms efter förra inlägget! Jo igår var alltså stylisten här. Jag hade ju inte så höga förväntningar men så kom en skön karibisk kvinna med pondus och världens blick, och det första hon sa var "Här är ju jättefint, vad är problemet?!" Åh så skönt att höra! Och sen gav hon oss snabba tips per rum; mer belysning i kök, hall och vardagsrum, en spegel och matta i hallen, lite växter här och där, en gardin i köket och lite annat. Sovrummet och barnrummet tyckte hon inte behövdes göra någonting åt. Och hon sa kloka saker som att det är skillnad på hur man vill bo och vad som säljer, och andra lite bra saker. Jag kände mig lättad! Och så hade hennes företag förstås ett lager så hon skulle skicka lite priser om vi inte ville göra allt själva, men jag har inte fått någonting ännu och vi får väl se vad vi hinner skaka fram och känner att vi har råd med fram till på söndag.

Jag kan också tillägga en fånig sak men medan hon var här så höll jag på att laga en svamprisotto så jag hällde lite gradvis på buljong och gick och rörde (och så hade jag en hel röding i ugnen, men det tror jag inte att hon såg). Och denna härliga stylist som var så trygg i sin yrkesroll var jätteimponerad över att jag bara rörde ihop en risotto lite sådär, och då kände jag att det var lite skönt att jag också kunde få ha någon talang. Jag må inte vara någon fena på inredning, men laga mat, det kan jag! Jag sa ju att det var lite fånigt...

måndag 10 september 2012

Positive thinking

Jag försöker, försöker, försöker tänka positivt. Försöker minnas förra gången jag sålde lägenhet, hur vidrigt det var och hur avlägset det nu känns. Så vill jag känna igen, försöker mentalt att tänka mig några månader fram i tiden. Och då är det ju väldigt lämpligt att ha en blogg. Så jag tittade i historiken och hittade ett inlägg från 8 september 2007. Just när jag skriver det så inser jag att det ju nästan är på dagen fem (!!) år sedan. Inlägget heter Kärlek och stress och lyder såhär:

Efter en helvetesvecka av stress och nervositet inför en sviktande budgivning, är min lägenhet äntligen såld. Och även om jag kanske kunde fått mer för den för någon månad sen och möjligen även om jag väntat någon månad, känner jag mig nöjd med priset och framförallt över att äntligen få andas ut. Vi är verkligen inga lägenhetshajar jag och min man. Köpte när det var som dyrast och säljer nu när det är på nedgång. Men vi är iallafall överens om vad som är viktigt i livet, och det har inte så mycket med siffror att göra.

Folk som inte känner mig tillräckligt väl, utan bara vet att jag är barnkär, brukar säga "Åh nu är du väl glad över att du ska få barn". Nej. Jag är inte glad över att jag ska ha barn. Jag är glad över att jag ska ha barn med Johan. Jag känner mig in i märgen lyckligt lottad över att funnit min själsfrände och kärlek, och att få bilda familj med honom. Jag är glad äver att få vårt barn! Det är inte ett allmäntillstånd, det är vår relation som gör mig så in i vassen lycklig. Nu när jag äntligen kan sluta tänka siffor och fokusera på min fina man och vårt spirande frö.


Det var lite upplyftande att läsa (och lite gulligt det där sista stycket...) även om vi nu haft mer än en helvetesvecka. Kom igen nu lägenhetsköpare...

söndag 9 september 2012

Vardagen kryper sig på...

Hela helgen har vi mest varit hemma och tagit det lugnt och det har varit ett liten skön och välbehövlig paus från lägenhetsångesten. Igår lekte vi länge i Vasaparken med Hanna, Astrid och Axel och idag gjorde vi ingenting annat än att bjuda David och Hilda på brunch, städa och tvätta lite. Men där när jag stod nere och väntade på tvättmaskinerna, kom oron tillbaka. Nästa söndag är det ny visning igen och vi behöver hitta någonstans att flytta in över helgen. Och på det kommer ytterligare en vecka av oro och ångest att följa... Jag våga inte tänka "tänk om..." men ibland kan jag inte låta bli. Jag ångrar att vi köpte före vi sålde.

Imorgon kommer en stylist som mäklaren har fixat. Hon heter Marcelle. Förstås. Och kommer säkert att dissa vårt hem och vår smak och föreslå en massa nya inköp som vi inte känner att vi har råd med. Men jag ska ge det en chans.

Nu har vi ätit en god blomkålssoppa, lagom lätt mat efter brunchvåfflorna och ska vika lite tvätt och lägga lite barn. Nadia ritade en fin teckning på tjejerna i familjen och Olivia satt länge i Davids knä och ritade.






- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 8 september 2012

Lördagsmorgon

Lördagsmorgon med en kaffekopp framför barnteve... Vi har helt slutat med tv på vardagsmorgnarna så barnen tycker att det är lyxigt att få kolla på helgerna. Precis som det ska vara! Johan kom hem halv fyra inatt så han får sova idag. Själv har jag fortfarande ont i huvudet idag efter torsdagens tredjedels rödvinsflaska. Otroligt orättvist...

Gårdagskvällen tillbringade vi med att efter dagis gå till Elin, Thea och lilla Edith. Det var mysigt att hänga med dem och skönt att slippa middagsracet själv. Fast bara barnens, när vi kommit hem och jag lagt barnen åt jag en fantastiskt mör ribeye från Köttbaren, med klyftpotatis till. Mums!

Idag ska vi träffa Hanna och Astrid i Vasaparken, det var evigheters evighets sen. Och sen har vi inte så mycket andra helgplaner, vilket känns otroligt skönt...

Avslutar med en bild som Nadia tvingade till sig igår, hon vill alltid att jag ska ta Instagram-bilder på henne, som hon sen gör "grå", dvs svartvita. Men denna blev fin!



- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 6 september 2012

Ja ja...

Sitter på jobbet och klockan är sju på kvällen men det är inget synd om mig. Visserligen är det otroligt mycket att göra men jag gick härifrån vid halv sex för att träna och nu är jag tillbaka bara för att lämna mina träningskläder och hämta mobilen som jag glömde. Sen ska jag på Boquerian och äta middag med Åsa och Kristin.

Det är så vansinnigt skönt att träna just nu. Det är nästan det enda tillfället som jag helt lyckas koppla bort lägenhetsbekymmer och jobbtankar. Ett svettigt pass gör mig gott. För jag sover dåligt, vaknar ofta och spänner käkarna så att jag ständigt är öm i tänderna och kinderna. Varje morgon går jag upp tidigare än jag måste, för tankarna tar över sömnen.

Men just nu har jag iallafall insett faktum att vi inte kommer att få lägenheten såld i denna vända. Vi kommer att köra en ny visning nästa helg och har sänkt priset lite grann. Det är ju helsegt att behöva ha en visning till, det är svårt att leva utan alla grejer, våra stackars barn har knappt några leksaker (men klarar sig rätt bra ändå) och får inte stöka till.Tvättkorg och dammsugare, micro och annat är undanplockat, men vi får väl plocka fram det vi behöver lite allteftersom. Lägenheten känns inte riktigt som vår och tankarna på den nya har jag helt slagit undan. Den tänker jag inte alls på, den är inte heller vår just nu. Och "tänk om...", det tänker jag inte.

Men jag tänker jag på allt jag har. Det låter kanske banalt, men jag pussar på mina barns små söta huvuden, pillar på deras gosiga små nosar, känner mig tacksam för att Olivia verkar lämnat den värsta arg-fasen bakom sig (för denna gång), och kramar på min man och känner mig oändligt lycklig för att jag inte behöver gå igenom detta ensam.

Och så försöker jag tänka långsiktigt, att förr eller senare så kommer det ju att lösa sig. Det måste det ju. Vi VET att vår lägenhet är fin, det måste ju bara ha kommit en massa idioter som inte ser sånt. Och nästa visning kanske nya, smartare människor kommer. Eller hur? Det måste ju ordna sig. Eller hur? Nu ska jag dricka vin goddamn it.

onsdag 5 september 2012

Inga nyheter är dåliga nyheter

Onsdag och fortfarande inga bud. Nu är vi nere på två "kanske"-intresserade och sannolikheten att det blir en ny visning nästa helg är stor. Jag har konstant magont, sover dåligt och känner mig stressad och deppig och orkar inte riktigt med alla frågor med "hur går det", även om jag vet att alla menar väl. Så nu skriver jag här att det går ju inte alls, så får vi se sen.. Glädjen över den nya lägenheten är helt borta, hoppas att den återkommer när och om vi någonsin får vår lägenhet såld till rätt pris.