Hemmaråtta

Ligger i soffan och bloggar från mobilen. Hade det funkat hade jag lagt upp lite bilder från gårdagens tjejkväll med gamla gänget. Vi hade en riktig kul och trevlig kväll som avslutades med vulkandrinkar på Tiki room. Nu sover Olivia, Nadia leker (ej bygger) med lego och Johan spelar gitarr medan jag småslumrar till alla mysiga ljud. Ganska trött och dagen efter idag, men lyckades ändå komma iväg och träna i förmiddags. Annars hade jag nog mått ännu sämre idag. Nadia hade feber och var hängig igår och klagade över att hon hade ont i benen. Olivia inledde dagen med att kräkas i ena fåtöljen.. Så vi har hållit oss inne, vilket är rätt skönt. Jag har verkligen blivit en riktig hemmaråtta..

Published with Blogger-droid v1.6.5

Goda grannar

Vår lediga dag igår började med att det ringde på dörren. Johan sov och jag sorterade tvätt i hallen, som var full med klädhögar. Det var vår närmaste granne, en ensamstående kvinna i 45-årsåldern (?). Hon har förut klagat på att hon väcks av våra barns skrik, och nu var det dags igen. Hon började med att klaga på att vi hade haft tvn på till klockan ett igår kväll (fast kvart över tolv var det egentligen), och så kom förstås att hon väcks av våra barn varje morgon, att de skriker så hjärtskärande så att man kan tro att vi slår dem, och att hon vet att de står i vardagsrummet och skriker medan vi ligger i sovrummet och sover. Och så gick hon på sådär en stund, innan jag hann få en syl i vädret.

Jag visste knappt vad jag skulle börja... Att vi är uppe sent på kvällarna tillhör ovanligheterna, men visst sådant kan vi påverka, om det nu stör så mycket. Men vad gäller barnskrik... Visst låter våra barn, säkert mer än barn i genomsnitt och jag skulle inte heller vilja bo granne med oss. Men vad sjutton ska vi göra?? Det är ju framförallt i våra barns och vårt eget intresse att de INTE gråter, och det är ju inte direkt så att vi uppmuntrar dem till det. Att bli väckt sex varje morgon tycker väl ingen av oss är kul och det förstår jag att man inte tycker när man inte själv valt att skaffa barn. Om det nu låter så mycket in till henne. Men visst, det kan inte vara kul isåfall.

Men faktum kvarstår, det är ju inget vi kan rå på! Vi gör ju redan vad vi kan för att de inte ska vara ledsna, det är väl självklart? Jag frågade henne, vad hon tycker att vi ska göra? Barn låter, det är ju så! Och att vi slår våra barn, eller ligger och sover när de röjer runt i vardagsrummet och skriker... herregud, bara en människa utan barn kan säga så. Det skulle vara en fysisk omöjlighet att ligga och sova båda två, när de är vakna. Och antydan att vi slår dem, det är det som gjort mig mest arg när jag tänker på det i efterhand. Som vi kämpar för att våra barn ska må bra, som vi slår knut på oss själva för att få allting att fungera... och så kommer en människa utifrån och antyder att vi gör det motsatta. Jävla kärring, rent ut sagt.

Hennes förslag på lösning var iallafall att vi skulle skaffa tjocka mattor i hela lägenheten. Det kommer inte att ske, kan jag säga. Dels tror jag inte att det skulle hjälpa nämnvärt, dels har jag ingen lust att ha tjocka mattor som samlar skit över våra fina trägolv. Om man är så lättstörd bode man inte bo i lägenhet, det kommer alltid att finnas grannar som låter. Nu har denna granne fått sig en mycket irriterad sådan, och det var jag i och för sig redan innan eftersom hon inte hälsar på oss när vi möts i porten, av den enda anledning att våra barn låter. Ett tag höll hon på att spela radio på hösta volym för att "hämnas" antog vi då, och nu inser jag att det måste varit så. Men det störde oss inte nämnvärt, mer än att det är trist med otrevliga grannar. Men nu känner jag mig extremt störd och hoppas nästan att vi ska springa på henne igen, så att jag kan få ge henne onda ögat eller säga någonting extremt genomtänkt och välformulerat...

.

Mobilbilder!

Tjoho, idag har jag fått lite IT-service på min X10 Mini, och fått ned senaste Android 2.1 så nu funkar det att ladda upp bilder igen (blogga med bilder från mobilen lyckas jag dock fortfarande inte med..grrrr...). Tar igen lite från de senaste veckorna...

Den hittills enda pulkaturen under denna snöiga vinter (förutom till och från dagis innan de hann ploga trottoarerna). Det var så jäkla kallt att det inte blev en särskilt lång tur, vi bytte snö mot bibliotek istället. Bara att inse att vi inte är några friluftsmänniskor vintertid (eller sommartid.. men ännu mindre på vintern).

Världens sötaste lilla Olivskrutt badar i handfatet. Efter detta ville hon bada hela tiden, men hon är ju lite för stor för det egentligen...

Hemma hos gammelfarmor Ingrid hittade Nadia och Olivia duschrummet precis när vi skulle börja göra oss klara att åka hem. Vi fick fördröja hemfärden ett tag, inte klokt hur kul man kan ha med en duschmössa, badhandduk, kam, fotbad och en våg!

Nadia bäddade snabbt ned sig och låg och snarkade på badrumsgolvet.

Hemfärd från gammelfarmor med fina faster Pia. Nadia mådde inget vidare dock, kräktes på tunnelbanan både på väg dit och hem. Hur åksjuk kan man vara?? Hoppas, hoppas att det växer bort...

På Kulturhuset och på väg in i en spännande upplevelse...

Hur gick det sen? Jo, bra. Ingen ramlade ned, alla hade kul.

"Och Muminmamman sa med kraft: Vi dricker hädanefter saft!" Men muggarna var tomma, till barnens besvikelse. Men vilken mysig dag!

Liten Oliv kikar ut...

Nadia och Astrid på väg till Disney on Ice. I likadana jackor, mössor och täckbyxor (som de hunnit ta av sig på "förminglet"). De hade så kul ihop att vi nästan kunde ha hoppat över föreställningen. Men bara nästan, för de uppskattade den verkligen och Nadia pratar fortfarande om Musse som åkte skridskor och läser i programmet. Men jag var glad att vi inte betalade för något, herregud vilken kommers. 12o kr kostade programmet och sockervadd 100! Men nästa år får Olivia också följa med.

Nu är det dags för ännu en långhelg, otroligt skönt. Man vänjer sig oroväckande snabbt vid att bara vara hemma och skrota...

.

Läsa saga

Oj oj vad vi läser godnattsagor just nu. Två långa ska det vara (gärna fler om Nadia får bestämma) och vi läser i soffan medan barnen dricker välling. En favorit är ju som sagt denna fina och poetiska Muminsaga (fast den heter inte riktigt så som jag skrivit)

Sen gillar jag också denna Kanel och Kanin som även den är på rim och, tror jag, på olika versmått för varje sida. Barnen gillar den också, främst Olivia som hela tiden avbryter med "massa baaaaajs" eftersom hon tycker att det ser ut att vara vad Kanel har på huvudet... Jag förstår tanken.

Lite oväntat har även några riktiga barnboksklassiker, som vi fick av min farmor när barnen var pyttesmå, blivit favoriter. Putte är lite gullig och Nadia är otroligt fascinerad av blåbärspojkarna. Även denna på rim och trots att språket delvis är lite ålderdomligt tycker jag att det funkar.

Nästa favorit har jag dock lite åsikter om.. Visst är boken skriven för nästan hundra år sen men det är med lite motvilja jag läser om hur gubben pryglar sina barn och bestämmer att tanten ska gifta sig med honom... Men teckningarna är fina och en hel del av texten också, så vi brukar utelämna vissa partier (även om barnen lär sig extremt mycket utantill och på nolltid har koll på om man "glömde" läsa något).

Då tycker jag avslutningsvis att Vem-böckerna av Stina Wirsén har en mycket mjukare, men även realistisk ton och tar upp stora ämnen för små barn. Underbara teckningar och rolig text. Vi älskar dessa böcker och nu har det även kommit små filmer på Barnkanalen som det tittas på om och om igen...

Läsa saga med sina barn är verkligen en härlig stund på dagen när vi alla varvar ned, även om man ibland kan tröttna på att läsa samma om och om igen... Det är inte bara barnen som kan dessa böcker utantill...

.

.

Napparg

För det mesta går det bra utan nappen, men aldrig hade jag kunnat tro att det skulle ta sådan tid för barnen att vänja sig av med den. Jag hade föreställt mig tre vidriga nätter och sen klart. Istället har nätterna varit helt okej, men det har tjatats och gnällts mycket längre än jag trodde. Igår var barnen tillbaka på dagis, fast på en annan avdelning denna vecka, men tydligen hade det inte varit några problem att sova utan napp. Men Olivia frågade efter den på kvällen och sen på natten var Nadia superstrulig och vaknade arg arg arg och bara skrek tills hon somnade. Och så vaknade hon alldeles för tidigt imorse, fortfarande arg...

.

Disney och lek

Det har varit några sega dagar efter nyår, inte klokt att det ska ta sådan tid att återhämta sig! Och imorgon är det jobb igen.. Men en kort vecka, tack och lov.

Idag splittade vi på familjen för första gången sedan jullovet började, och jag tog med mig Nadia och mötte upp Hanna och Astrid för att gå på Disney on Ice. Vi hade fått biljetter av Kanal 5 som även hade lite förmingel i en hotelllounge innan. Där bjöd de på massa varmkorv, kaffe, bullar och mackor och hade fotografering med Musse och Mimmi, men det kom vi tyvärr försent till. Men Astrid och Nadia fann varandra direkt och att de hade identiska ytterkläder; mössa, jacka och täckbyxor gjorde inte saken värre. De hade jättekul och de fick även varsin Superhjälte-docka av Kanal 5, som Nadia tydde sig till direkt. Så idag har båda våra barn lärt sig säga "superhjälte"! Sen gick vi in i Globen, och bara det var kul förstås och kollade på showen. Nadia pratade konstant och vinkade och kollade på alla Disney-figurerna med stort engagemang, medan Astrid satt tyst och trollbunden. Nadia blev inte alls glad när showen två timmar senare var över, hon har aldrig varit bra på saker som tar slut... Hon har tjatat konstant om att se den igen sen dess.

När vi var på väg hem ringde Jenny Tori och frågade om hon och Felicia fick komma förbi och leka, eftersom de var i stan och det blev jag så glad över eftersom de bor långt ut på Värmö och vi inte ses så ofta. Det var jättemysigt att ha dem här och barnen lekte så bra ihop, trots att de inte setts på nästan ett år.

Några som också leker himla bra ihop på sista tiden är de två systrarna. Det är som att de svetsats närmare tillsammans detta jullov då vi umgåtts så mycket och det är en ren fröjd att se dem tillsammans, även om skratt och bus förstås avlöses av lite bråk och skrik ibland. Men mest är det kul och det är fantastiskt att se dem springa runt och skratta så de kiknar.

.

.

Nyårsbak

Igår fick Nadia inviga sitt julklappsbakset när hon, jag och Olivia satte igång att baka kanelbullar. Jag har inte bakat bullar på år och dag, eftersom jag själv inte är så förtjust i det och dessutom föredrar att baka bröd. Men det gick hur bra som helst och jag fick god hjälp av mina små bakassistenter.

Detta är inte reklam för Kungsörnen...

Olivia kavlade duktigt (vi köpte en stor ful vaxduk innan jul för att skydda vårt stackars medfarna, ömtåliga indiska bord vid barnbak)

Baka baka...

Nadia gjorde små gubbar

Jag fokuserade på massa småbullar i Nadias färgglada julklappsformar och tänkte att de kan få bo i frysen fram till att Nadia fyller år och ska ha kalas.

Roligast av allt var förstås att provsmaka smör-, kanel- och sockerfyllningen

Mmmmm... gott!

En liten kanelpuss!

Mmmmera smör...

Delar av det färdiga resultatet. Små söta och otroligt goda små bullar!

Efter bullbaket gick vi ut för att barnen skulle få sova lite i vagnen inför nyårsfirandet. Det var vår plan, men förstås inte deras. Så istället gick vi utomhus och frös för att det var så kallt och dessutom tog vi en liten gungtur i Vasaparken, innan vi gick hem och tinade.

På kvällen kom lite vänner över, 8 stycken var vi i år, vilket var ganska lagom. Vi åt jättegod lax till förrätt, oxfilé Provencale till huvudrätt och chokladmousse följt av illaluktande goda ostar efter det. Och så en massa skumpa och vin förstås. Barnen var på gott humör trots att de inte sovit, men somnade snabbt och så gjorde även en övertrött mamma klockan halv två, trots att gästerna stannade i ett par timmar till... Jag är verkligen inte den partypingla jag var en gång i tiden!

Gott nytt år allihopa!! Mitt enda nyårslöfte hittills är att sluta med de senaste veckornas unnande och återgå till ett kolhydratsfritt liv. Och så försöka ha lite bättre tålamod med mina vilda barn..

.