"Prosit, gumman!" sa Nadia imorse när Olivia nös. Sötnos.
.
torsdag 4 mars 2010
Atjoooo
Jag skämdes lite för mitt "gnäll" om övertid i förra inlägget, när jag kom in till jobbet igår morse och min kollega som skulle hålla i hela dagen, hade jobbat till halv tre på natten... Hon har ju visserligen inga barn, men ändå...
Dagen och mötet gick bra, men jag började känna mig förkyld på tisdagskvällen och kände mig lite hängig hela dagen och nös mig igenom hela mötet. Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att jag måste nyst 30 gånger igår. Kan inte finnas många hjärnceller kvar i den hjärnan och inte känner jag mig mycket piggare idag heller.
Vi åt middag på Saddle and Sabre och en 250 grams entrecôte och två glas vin senare var jag beredd att somna på min stol. Så när några av kunderna (som var supertrevliga dessutom) gjorde sorti strax före nio, passade jag på att följa med. Kom hem till en Johan som satt och jobbade med en hemsida halva natten, själv gick jag och lade mig klockan tio, mycket skönt!
Idag ska jag gå hem tidigt och bara ha en skön och lugn hemmakväll med mina små och stora älsklingar.
.
Dagen och mötet gick bra, men jag började känna mig förkyld på tisdagskvällen och kände mig lite hängig hela dagen och nös mig igenom hela mötet. Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att jag måste nyst 30 gånger igår. Kan inte finnas många hjärnceller kvar i den hjärnan och inte känner jag mig mycket piggare idag heller.
Vi åt middag på Saddle and Sabre och en 250 grams entrecôte och två glas vin senare var jag beredd att somna på min stol. Så när några av kunderna (som var supertrevliga dessutom) gjorde sorti strax före nio, passade jag på att följa med. Kom hem till en Johan som satt och jobbade med en hemsida halva natten, själv gick jag och lade mig klockan tio, mycket skönt!
Idag ska jag gå hem tidigt och bara ha en skön och lugn hemmakväll med mina små och stora älsklingar.
.
tisdag 2 mars 2010
Karriärskväll
Sitter i soffan med kurr i magen medan vi väntar på att Nadia ska somna innan vi börjar slamra i köket. Det blev ingen familjemiddag idag. Vi har ett stort nordiskt kundmöte på jobbet imorgon, som jag och en kollega håller i, så det var en del att göra. I synnerhet som jag nästan hela dagen satt fast med en annan kund. Men det är kul, jag lär mig massor, vilket är rätt häftigt när man varit i åtta år på samma ställe!
Men vid strax före sex, bara stängde jag av och gick. Johan ringde med barnen vrålandes i bakgrunden och jag hade ingen lust att vara karriärskvinna längre. Utan att sätta mig till döms över andra människors val, har jag svårt att förstå dem som väljer att jobba mycket när barnen är små. Jag får ångest över att jag träffade dem så kort idag och att jag inte kommer att se dem alls imorgon kväll. Samtidigt kan jag verkligen förstå hur svår ekvationen kan vara att få ihop. Man vill ju ha ett meningsfullt yrkesliv, även när barnen är små, och ibland kan det ju vara omöjligt att få arbetstiden att räcka till. Ja, inte är det en enkel balans, och jag hoppas att jag kommer att kunna fortsätta jobba som jag gör. Känner en fantastisk förståelse från chefer och kolleger och det är guld värt.
Det häftiga med att komma hem till en familj, är att det spelar nästan ingen roll vad jag gjort på dagen, eller hur mycket jag har i huvudet, Nadia och Olivia gör det omöjligt att tänka på annat än dem när jag kommer hem. Det är fullt ös från att jag kliver in genom dören, tills dess att de båda sover. Idag när jag kommit hem gav vi barnen middag och sen byggde jag och Nadia lego på vardagsrumsgolvet medan Johan slumrade i soffan och Olivia gjorde sitt bästa för att rasera det Nadia och jag byggt upp. Men båda var trötta och somnade snabbt och nu ska Johan jobba lite på en hemsida, medan jag tänkte lägga mig på soffan och kanske... sova lite?
.
Men vid strax före sex, bara stängde jag av och gick. Johan ringde med barnen vrålandes i bakgrunden och jag hade ingen lust att vara karriärskvinna längre. Utan att sätta mig till döms över andra människors val, har jag svårt att förstå dem som väljer att jobba mycket när barnen är små. Jag får ångest över att jag träffade dem så kort idag och att jag inte kommer att se dem alls imorgon kväll. Samtidigt kan jag verkligen förstå hur svår ekvationen kan vara att få ihop. Man vill ju ha ett meningsfullt yrkesliv, även när barnen är små, och ibland kan det ju vara omöjligt att få arbetstiden att räcka till. Ja, inte är det en enkel balans, och jag hoppas att jag kommer att kunna fortsätta jobba som jag gör. Känner en fantastisk förståelse från chefer och kolleger och det är guld värt.
Det häftiga med att komma hem till en familj, är att det spelar nästan ingen roll vad jag gjort på dagen, eller hur mycket jag har i huvudet, Nadia och Olivia gör det omöjligt att tänka på annat än dem när jag kommer hem. Det är fullt ös från att jag kliver in genom dören, tills dess att de båda sover. Idag när jag kommit hem gav vi barnen middag och sen byggde jag och Nadia lego på vardagsrumsgolvet medan Johan slumrade i soffan och Olivia gjorde sitt bästa för att rasera det Nadia och jag byggt upp. Men båda var trötta och somnade snabbt och nu ska Johan jobba lite på en hemsida, medan jag tänkte lägga mig på soffan och kanske... sova lite?
.
Skryt
Måste skryta lite. Olivia kan nu säga "mamma", "pappa", "där" och igår sa hon "Nadia". Är inte det vääääääldigt många ord för att vara elva månader?! Och tro det eller ej, men jag tror minsann det är lite gaddar på gång i underkäken. Mamma miket stolt!
.
.
måndag 1 mars 2010
Sångstund
Igår eftermiddag körde vi sångstund hemma. Vi gör det ibland. Johan drar fram gitarren och så sjunger vi alla barnvisor vi kan komma på och gör rörelserna till. Ja, de av oss som har motoriken och inte håller en gitarr i handen. Dvs jag... Och så lite Nadia. Hon är en hejare på "I ett hus vid skogens slut", "Imse vimse", "Bom bom bom bom låter stora trumman", "Rockspindeln", "En kulen natt" och lite till. Olivia diggar med och kan också göra lite handrörelser. Jag känner mig alltid lite frikyrklig där vi sitter på golvet och spelar och sjunger och skrattar lite åt bilden av familjeidyll. Men det får vi ta, för stackars Olivia har inte fått besöka Öppna förskolan en enda gång, så detta är de enda sångstunder hon får. Det hinns inte med helt enkelt och dessutom krockar sångstundstiderna alltid med hennes sovstunder. Så då får vi köra hemma istället, när det passar oss!
.
.
Måndagsmorgon
Det blev inget inlägg igår. Jag var för trött helt enkelt. Vi passade på när vi hade barnvakt och gick ut och åt middag på en mysig italienare på Söder. Ett tag var vi mycket nära att stanna hemma, för det var kaos efter att barnen på något sätt krockat med varandra och Olivia blödde näsblod och fick fläskläpp och var ledsen länge. Men så kom ju pappa och Titti kom och barnen blev glada. Så vi gick ändå. Och njöt av att för en stund slippa det konstanta surret av barnläten...
Middagen var god och festen riktigt rolig med skönt nittiotalstema på musik och dryck. Förnuftiga jag tog bara en enda hot shot och läppjade bara lite på en turkisk pepparshot. Och så lite drinkar förstås. Men det är lite skillnad när man hela tiden måste tänka på konsekvenserna. Men vi hade roligt ändå, dansade till MC Hammer och massa annat gammalt gott, innan vi gick hem vid halv ett. Vi visste ju vad som väntade nästa morgon...
Fast det var faktiskt inte så farligt ändå, Nadia tog sovmorgon ända till kvart över sju, jihooo! Och sen turades vi om att sova på morgonen. När jag vaknat efter sista skiftet gav vi barnen lunch, klädde på oss alla och begav oss ut. Målet var brunch! Så vi gick till Arizona, som har en helt okej brunch. Där satt Oskar och Filippa, så vi slog oss ned vid dem och lät dem njuta lite av reastaurangbesök med småbarn... Men de skötte sig riktigt bra, de små. Nadia åt bacon och drack smoothie och Olivia välte bara ut lite lådor med bestick. Det blev en dyr helg, men vi är ju inte ute så ofta, så det får det vara värt!
Sen gick vi hem och Nadia somnade i vagnen men Olivia ville inte sova. Jag lyckades slumra lite i soffan ändå och Johan läste Offside medan Olivia lekte med dvd-filmerna. Och så tvättade vi och avslutade med en middag med hemlagade merguezer som pappa tagit med sig - han fick en köttkvarn av oss barn i 60-årspresent och hade gjort massa egen korv. Mycket gott! Skumt nog var båda barnen superpigga och när de egentligen borde sovit sen en timme, hörde vi dem busa och skratta och tillslut fick de komma upp en stund, och sprang respektive kröp runt i hela lägenheten, innan vi äntligen tröttat ut dem... Vi kollade då på Lost och klockan tio var det marsch i säng. Och nu måndag och en ny, slaskig, snöblaskig vecka står för dörren...
.
Middagen var god och festen riktigt rolig med skönt nittiotalstema på musik och dryck. Förnuftiga jag tog bara en enda hot shot och läppjade bara lite på en turkisk pepparshot. Och så lite drinkar förstås. Men det är lite skillnad när man hela tiden måste tänka på konsekvenserna. Men vi hade roligt ändå, dansade till MC Hammer och massa annat gammalt gott, innan vi gick hem vid halv ett. Vi visste ju vad som väntade nästa morgon...
Fast det var faktiskt inte så farligt ändå, Nadia tog sovmorgon ända till kvart över sju, jihooo! Och sen turades vi om att sova på morgonen. När jag vaknat efter sista skiftet gav vi barnen lunch, klädde på oss alla och begav oss ut. Målet var brunch! Så vi gick till Arizona, som har en helt okej brunch. Där satt Oskar och Filippa, så vi slog oss ned vid dem och lät dem njuta lite av reastaurangbesök med småbarn... Men de skötte sig riktigt bra, de små. Nadia åt bacon och drack smoothie och Olivia välte bara ut lite lådor med bestick. Det blev en dyr helg, men vi är ju inte ute så ofta, så det får det vara värt!
Sen gick vi hem och Nadia somnade i vagnen men Olivia ville inte sova. Jag lyckades slumra lite i soffan ändå och Johan läste Offside medan Olivia lekte med dvd-filmerna. Och så tvättade vi och avslutade med en middag med hemlagade merguezer som pappa tagit med sig - han fick en köttkvarn av oss barn i 60-årspresent och hade gjort massa egen korv. Mycket gott! Skumt nog var båda barnen superpigga och när de egentligen borde sovit sen en timme, hörde vi dem busa och skratta och tillslut fick de komma upp en stund, och sprang respektive kröp runt i hela lägenheten, innan vi äntligen tröttat ut dem... Vi kollade då på Lost och klockan tio var det marsch i säng. Och nu måndag och en ny, slaskig, snöblaskig vecka står för dörren...
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)