Måndag

Oj, det har visst gått ett tag sen jag skrev sist insåg jag när en vän hörde av sig bara för att fråga om vi fått barn eftersom det varit så tyst på bloggen... Men nej, ingen bebis ännu, även om jag tycker att magen sjunkit i helgen och att det känns som att det inte är alltför avlägset nu. Jag har bara haft mycket att göra helt enkelt! Dels på jobbet där det varit så kallad släppvecka (den vecka i månad då tv-kanalerna släpper kommande månads tablåer och alla kampanjer ska bokas), vilket resulterat i att jag haft fullt i skallen och inte varit så sugen på att sitta framför datorn på kvällen, och dels har det varit lite allmänt mycket helt enkelt.

I helgen var vi väldigt effektiva! Lördagen inledde jag med att baka en massa små rosenbullar åt Nadia (fast sen åt jag upp ganska många själv). Men innan jag kunde baka var jag tvungen att kila en trappa upp och låna lite mjölk av Elin, för vår var slut. Det slutade med att vi satt på köksgolvet klockan åtta på morgonen med småtjejerna i pyamas och oss själva i myskläder och drack te, medan tjejerna lekte bredvid oss. Väldigt trevligt, goda grannar är verkligen guld värt (synd att de ska flytta snart...)! Sen bakade jag som sagt, och sen påbörjade Johan och jag helgens projekt, att röja ur vår skrubb i vardagsrummet, som alltmer blivit förvandlad till "allmänskitförvaring" och knappt gick att komma in i längre. Så vi tömde ut allt innehåll ut till vardagsrummet och påbörjade Uppdrag Rensning.

Tyvärr hann vi inte så långt i själva rensingen, för Johan skulle iväg på fotboll och då avbröt vi och Nadia och jag käkade lite lunch och sov middag. Så vi lämnade vardagsrummet som såg ut som det varit sjöslag, och gjorde oss i ordning för att ta bussen till Söder, där Lina och Jens hade välkomstparty för lilla Alma, som ju inte är så himla liten längre! Att komma iväg tog längre tid än jag förutsett, eftersom Nadia lyckades bajsa inte en utan två gånger när vi precis skulle gå. Så då kunde vi lika gärna vänta in Johan och vi mötte honom på bussen.

Festen var supertrevlig! Nadia skötte sig strålande och satt mest på golvet och lekte för sig själv medan vi åt en massa god mat och pratade med alla trevliga människor. Det slutade med att vi blev kvar till sist, och med oss fick vi en hel kasse med mat som blivit över. Den skulle komma till nytta dagen därpå! För då fortsatte vi lördagens rensning, samtidigt som jag bakade surdegsbröd. Johans mamma kom över för att hjälpa oss att köra bort allt skräp och när vi gjort vår rundtur i Vanadisberget åkte vi till släktingar till dem och fikade, innan vi körde igång söndagens sista projekt - Ikea Barkarby. Det var helt galet mycket folk och jag var helt slut när vi kom till kassorna. Då skickade Johan iväg mig att köpa mig en korv och vila lite, och det var skönt. Vi kom hem på kvällen heeeelt slut, men var förstås tvugna att rensa klart i klädkammaren och så mata och lägga Nadia. Sen skickade vi tacksamma tankar till Lina och Jens för att vi slapp laga middag och åt upp de sista resterna av deras mat innan vi kraschlandade i soffan (med nya snygga soffkuddar).

Lite bilder från lördagens kalas (tack Lina!):

Nadia hade kul med min mössa som hon hittade i skötväskan

Kul att vara på party!

Posing...

Mamma och halva pappan

Jag hade mycket roligare än det ser ut...

Och nu är det ny vecka och min sista jobbvecka på ett tag. Det känns skönt att det är den sista, för nu med drygt två veckor kvar till beräknad nedkomst, börjar jag känna mig färdigjobbad. Jag känner mig dock förvånansvärt pigg och i god form, men mer otymplig än tidigare och mentalt börjar fokus skifta. Igår kom Frida över med en liten vit vagga som vi ska få låna till bebisen, och nu när den står där i vårt sovrum, med den lilla randiga filten med en elefant på som Nadia hade, börjar det faktiskt kännas lite mer påtagligt att tiden för oss tre snart är till ända. Snart är vi fyra.

.

.

Världens sötaste lilla skrutt

Den här bilden har jag som bakgrund på min mobil. Lille sötskrot.

Snart ska jag gå på lunch men jag sitter här och har lite Nadia-abstinens. Vi var på bio igår, Johan och jag, och såg Män som hatar kvinnor, så jag hann inte träffa henne alls igår, förutom en liten snabbis på morgonen. Men det var ändå kul att komma ut på lite date med min man, och filmen var faktiskt bra, över förväntan! Jag läste boken för så länge sen; långt innan Stieg Larssonhyserin bröt ut jobbade Lina på Norstedts förlag och lånade mig denna bok som ju var så bra! Sen har den ju blivit haussad som sjutton men det var ändå kul att se filmen och gratis var det ju också eftersom Bonnier hade en visning. Mimi var hemma hos oss och var barnvakt och ringde och skrattade och sa att Nadia var så glad och rolig att vara med. Hon showar verkligen loss ibland när vi har besök! Nu ska jag gå och äta födelsedagslunch med Åsa!

.

Onsdagsmage

Ryktet säger att det ska finnas ett par fötter därnere. (jag fick böja mig framåt för att alls kunna ta denna bild, blev liksom inget perspektiv annars)

Dagens mage...

...och dubbelhaka!

Lite bättre. Fast såna här bilder kanske man inte ska lägga ut på nätet... Litar på att det bara är (kvinnliga) vänner och familjemedlemmar som läser detta. Och så Johan men han är ju van vid den här synen. Stackars honom när jag går tillbaka till normalläget, ingen av oss minns riktigt hur det såg ut...

Nadia som ettåring

Musikalisk förstås, med fina musikpresenter från Stella och Lina

Nadia har under de senaste veckorna ändrat personlighet tycker jag, eller iallafall förstärkt sina befintliga personlighetsdrag. På kort tid har hon har gått från en ganska lugn liten bebis till en liten tjej med vilja och humör. Hon är verkligen ett litet barn nu, med allt vad det innebär i form av kladdiga måltider, välta muggar och nedkastad mat på golvet. Det är inget tvivel om vad hon vill, detta demonstrerar hon tydligt för oss med att peka bestämt och ge ifrån sig vad vi tror måste vara världens mest irriterande ljud - ett halsdjupt och missnöjt grymtande som jag inte riktigt vet hur vi ska få henne att sluta med. Jag antar (läs hoppas) att det kommer att försvinna allteftersom hon lär sig prata mer - hon säger redan "Mah!" (för mat) när hon vill äta eller dricka något. "Bah" är napp (ibland "bapp") men betyder även boll och nu i kalastider ballong.

Hon stapplar omkring i sin fortfarande ganska ostadiga gångstil och tar sig trots lite drattande på ändan dit hon vill ganska snabbt. Man får absolut inte ta henne i handen eller försöka gå med henne genom att hålla i händerna (sådär som alla andra barn lär sig gå), då blir hon tvärilsk och kastar sig på golvet. För det mesta är hon tack och lov på gott humör, och skrattar och busar men ibland bryter hon förstås ihop och då har hon nyligen börjat dunka pannan i golvet som en riktig liten dramaqueen. Så gråter hon stort när det gör ont, men slutar snabbt om hon inte märker att det ger den sökta uppmärksamheten.

Och samtidigt som hon uppvisar alltmer humör, blir hon också alltmer gosig. Det senaste just nu är att gå runt i lägenheten och luta huvudet mot allting mjukt, borra ned ansiktet och säga "mmmmmmm". Hon gosar med alla mjukisdjur, kuddar, handdukar och kläder hon kan hitta och igår satt hon länge med ett av mina linnen i famnen och på huvudet och sade "mmmm mmmm" gång på gång. Favoriten är annars ett rödvitt elefanttyg som jag sytt en massa örngott av och så fort hon ser någonting i det tyget ska det gosas med. Nallar och mjukisdjur överröses med pussar och det gör också alla andra barn hon träffar. Med mer eller mindre glatt mottagande! Söta fina lilla Nadia, min glädje och fina lilla älskling.



.

Helg

Efter nästan en vecka av mer eller mindre fungerande internet hemma lade det nu ned slutgiltigt i fredags, och vi har varit offline (samt utan digital-tv och telefon - tack Bredbandsbolaget!) hela helgen. Och alla de underfundiga blogginlägg jag skapat i mitt huvud under helgen är förstås bortblåsta där jag sitter framför jobbdatorn under lunchen.

Helgen bjöd som vanligt nuförtiden - för nu är Nadia tillbaka i sin 06:30-mood - på tidiga morgnar, och eftersom jag själv kände mig ganska pigg tog jag både lördag och söndag morgon och lät den morgontrötta pappan sova lite. Vi hade varit ute på fredagsöl på Rival hela familjen (Erik fyllde år och hade samlat ihop nästan hela gänget), och hängt i lobbyn med våra kompisar och känt den där sköna känslan av att det faktiskt går att ha ett vanligt liv även med barn. Även om det inte blir så mycket krog nuförtiden, så känns det lite skoj att dippa in på besök ibland och känna att det faktiskt funkar så länge man laddar med majskrokar och är beredd på tidig hemgång. Och Nadia knallade runt soffgruppen och försökte välta drinkar på det låga bordet, i gott sällskap av John och jag njöt av att träffa gänget och dricka Cola, innan vi gick hem vid halv nio och åt Thai och lade lilla skrotis.

Så på lördag morgon halv sju var jag uppe och bakade banankaka på överblivna övermogna bananer från jobbet medan Nadia lekte på köksgolvet. Sen åt vi frukost och vid halv nio tog vi med oss vår banankaka och gick upp till Elin och Thea och fikade (stortjejer) och lekte (småtjejer). Även Johan gick upp vid den tiden och passade på medan han var ensam hemma att spela in lite låtar vid datorn. Sen hann jag sova lite middag, och på eftermiddagen skulle Johan iväg på fotbollsmöte. Jag och Nadia lekte lite med Hanna och Astrid som kom över med muffins. Sen gick vi ut en liten stund för att njuta av lite vårsol, men den hade förstås försvunnit och ersatts med något slags kombinerad snö- och hagelstorm. Nadia somnade snabbt i den alltmer snötäckta vagnen och jag knallade bort till Babyproffsen och trots att vi startade med påklädnad trekvart innan de skulle stänga och det bara ligger på andra sidan bron, kollade jag på klockan när jag kom fram och såg att 43 minuter hade passerat. Jag hann med en minuts marginal in innan de stängde. Jag har inte riktigt vant mig vid att vara såhär långsam...

På lördagskvällen var det Melodifestival, vilket som vanligt innebär att det inte finns någonting att se för oss 5,7 miljoner svenskar som är helt ointresserade av denna. Med mina nyvunna tv-kunskaper har jag lärt mig att alla andra kanaler lägger sig platt när SVT drar igång sina sändningar, och vi hade ju som sagt varken dator eller särskilt många kanaler, så vi kollade på en Paul Simon-dokumentär på tvåan och gick sen och lade oss.

Söndagen bjöd återigen på sol och vi hade som enda plan att ta oss till Söder klockan 15, där Johan skulle få pianolektion av Jens och jag och Nadia tänkte passa på att hänga lite med Lina och Alma. Så med tanke på mitt racertempo startade vi hemifrån redan halv ett, för att hinna äta lite och lägga upp jeans till Johan. Så vi begav oss mot Söder och hamnade på kebabbuffé på Hornsgatan. Nadia åt glatt pitabröd, falaffel, kyckling och pommes frites, även om det mesta hamnade på golvet. Men det är så skönt att hon kan äta samma saker som vi nu när hon fyllt ett, även om friterat och flottigt kanske inte kommer att bli grundstenen i hennes framtida kost. Eller vår egen för den delen, vi var mätta resten av dagen på den lunchen. Sen köpte vi jeans till Johan och åååh vad jag längtar tills jag själv kan komma i ett par vanliga tighta brallor igen! Och så knallade vi bort till Lina och Jens och hängde där tills det var dags att ta oss hemåt igen och ha lite soft söndagskväll. Det var vår helg det och som vanligt en mysig sådan.

.

Rakhårig i farfars jacka

Jag var och klippte mig i torsdags och som vanligt är jag den enda som kommer från frisören med längre hår än när jag kom dit...

Jackan som jag har på mig är étt arv från min farfar. Den är en av de två vinterjackor som jag fortfarande kan stänga. Precis som förra graviditeten har den blivit min favoritjacka och jag får ofta frågan om jag köpt ny jacka. Trots att den måste ha en minst 20 år på nacken (visst farmor?). Gammal fin svensk kvalitet och så känner jag mig lite nära min farfar när jag har den på mig och inbillar mig att han skulle gillat att hans jacka omsveper hans ofödda barnbarnsbarn.