Ärtan - alive and kicking!Nu kan jag äntligen pusta ut, och meddela att Ärtan är en riktig bebis med två ben, två armar, ett bultande hjärta och en liten svart magsäck (pricken där i mitten). Vi gjorde Nupp-testet imorse och att få se den riktiga lilla människan live därinne var helt fantastiskt. Den rörde sig lite upp och ned och hade gott om plats i livmodern. Jag torkade förstulet en tår med handryggen och försökte att inte sträcka på mig (fick inte ens skratta) av stolthet när barnmorskan sa hur fin hon (eller den, "hon" är min tolkning) var, hur tunn om nacken och att hon låg så bra. Riskerna för Downs syndrom var i det närmaste obefintliga, visade kombinationen blodprov, ålder och ultraljud och jag tror mitt midjemått minskade med ett par decimeter när jag pustade ut. Fast kanske inte ändå, ökar stadigt mitt halvkilo per vecka som sig bör... Kan också ha med all smarrig restaurangmat vi klämt i oss på sistone, jag kan faktiskt inte minnas när jag sist lagade mat hemma.
Nu åker Johan till Göteborg några dagar och Ärtan och jag får klara oss på egen hand. Ska passa på att socialisera lite med vännerna, och hoppas att jag klarar av att sova ensam för första gången på många månader. Nästa steg blir att berätta på jobbet, och jag tror att vi ligger bra till till nomineringen av årets skvallerpotential...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar