Tidig vintermorgon i MariefredTillbaka i verkligheten efter en djupdykning ned i mig själv på kurs. Fem dagars hjärnmangling och gruppleverne gjorde starka intryck, men tillbaka i vardagen känns det ungefär som vanligt igen och jag känner inte riktigt att jag blivit en mer komplett eller Bättre Människa. Vad jag dock känner är i rumpan efter att ha suttit ned i tolvtimmarspass de fem dagarna. Sista dagen var jag nästan tvungen att stå upp för att det gjorde så ont i svanskotan.
Min rumpa är ett hett topic just nu. Till min förskräckelse insåg jag för några veckor sedan att den ändrat form och tappat sin vanligtvis något negroida form till förmån för ett mer platt tillstånd. Den har inte blivit mindre, bara plattare och jag känner mig berövad min kvinnlighet. Även om den delvis kompenseras av andra kvinnliga attribut just för närvarande. Men fasiken om den inte kommer tillbaka efteråt, jag har ju starka förhoppningar på att bli lite läckert amningssmal men till det vill jag inte ha en platt bakdel. Om man får välja. Jag menar jag. Man får man inte säga om sig själv har jag lärt mig på kursen.
Min rumpa är ett hett topic just nu. Till min förskräckelse insåg jag för några veckor sedan att den ändrat form och tappat sin vanligtvis något negroida form till förmån för ett mer platt tillstånd. Den har inte blivit mindre, bara plattare och jag känner mig berövad min kvinnlighet. Även om den delvis kompenseras av andra kvinnliga attribut just för närvarande. Men fasiken om den inte kommer tillbaka efteråt, jag har ju starka förhoppningar på att bli lite läckert amningssmal men till det vill jag inte ha en platt bakdel. Om man får välja. Jag menar jag. Man får man inte säga om sig själv har jag lärt mig på kursen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar