På egna ben

Idag är dagen då min mammaledighet börjar på allvar och från och med idag står Elias och jag på egna ben på vardagarna. Johan gick imorse tillbaka till jobbet med ganska mycket separationsångest och kände sig stressad. I sin inbox har han minst 20 mail som slutar med "... men det där tar vi när Johan är tillbaka igen"... Jag är glad att det inte är jag som börjar jobba idag, hade inte klarat att vara borta från Elias hela dagarna, men jag tror att det är rätt jobbigt för Johan också... Jag tycker också att det känns tråkigt att dessa härliga veckor är över, känns som att det kommer att bli få tillfällen med bara vi två och en bebis framöver. Men desto fler med hela storfamiljen och det är förstås också ganska häftigt!  

För mig börjar det med rivstart. Johan har sent möte ikväll och ska sen på fotboll så han kommer inte hem förrän sent. Jag får ta alla tre barnen från dagis till Nadias gympa och sen gå hem och laga middag och lägga dem. Det har gått bra hittills förutom att man blir lite låst av amningen, när jag sitter och ammar i soffan och barnen är lagda men ropar från sitt rum, är det svårt att kunna vara alla till lags...

Igår hade vi en aldrig sinande ström av besök och jag var rätt slut på kvällen, trots att jag inte gjort så mycket annat än att fika... Det började klockan 10 med familjen Boström; Hanna, Fredrik, Astrid och Axel. Barnen lekte och vi vuxna fikade och snackade. Sen kom Ing-Mari vid tolv för att ta med barnen på teater och hon hade en extra biljett så även Astrid följde med. Johan och jag passade på att ta Elias i vagnen och gå ut en sväng. Vi åt Thai på Nortullsgatan (bästa thaien i dessa krokar, enligt mig) och gick en liten promenad. Sen gick vi hem för att invänta Stella. Hon kom och gosade med Elias och vi hann prata ordentligt vilket var länge sedan och väldigt härligt. 

Så kom farmor Imma med barnen, de hade varit och fikat efter teatern som tydligen var jättebra; Lotta på Bråkmakargatan på Stadsteatern. Farmor stannade kvar och efter en stund kom pappa och Titti förbi och så var det fullt hus ett tag innan först Stella och sen Ing-Mari och sen de andra droppade av...

Idag är jag lite trött, lillkillen vaknade flera gånger inatt men han sover nu i sin egen säng iallafall större delen av natten, vilket är väldigt skönt för då kan jag ignorera hans gnisslande (han låter som en gammal osmord buss...) och knorrande och så somnar både han och jag om. 

Här ligger han nu i bara blöjan och sover hud mot hud med min sladdriga mage. Jag stoppade honom i handfatet för att tvätta den lilla lilla rumpan och han gillar verkligen det varma vattnet. Jag ska bryta mig loss och gå och duscha, ska gå barnvagnspromenad och äta lunch med Sofia och Didrik sen.