Hallondagar

De senaste två dagarna har präglats av hallon i olika former. Här borta längs vår väg finns nämligen en hallonodling som alltid varit perfekt skött men som detta år sett lite medtagen ut. Det visade sig att ägaren sålt och att den nya inte varit så intresserad av skötseln så eftersom vi såg att grenarna dignade av enorma mogna hallon, hoppade Dylan och jag av där igår när vi plockat lite svamp. Kantareller hittade vi bara så att det räckte till en svampsås, hallon desto mer... Det gick nästan inte att sluta plocka och tillslut hade vi nästan en hel hink. Och då hade vi ändå bara avverkat några meter.

Förutom alla hallon vi åt - och supergoda är de, stora söta och utan maskar - bakade jag en hallontårta med hjälp av Dylan, Olivia och Hannes. Den åt vi nere i stora huset sen, efter en middag bestående av grillad marulk med räkor och nyfångad krabba till efterrätt. Mycket bra måltid och ännu en sen och trevlig kväll.
















Imorse såg de kvarvarande hallonen, en halv hink lite drygt, lite sorgsna ut och vissa hade redan möglat, så jag åkte iväg och köpte syltsocker och burkar. Så kokade jag två burkar sylt och gav bort den ena till våra grannar som vi snyltat så mycket på. Men jag blev sugen på lite mer hallon ändå så jag tog med alla barnen plus Maja i andra huset och plockade ännu mer och kokade två burkar sylt till. Och så sparade Dylan en stor burk hallon till sin mamma och jag bakade en kladdkaka med hallon i och till. Och svor återigen över ugnen som brände kakan medan den fortfarande var helt lös inuti. Precis som min tårtbotten igår, irro...




























Nu på kvällen kom Johans kusin med familj och vi körde sommarens förmodligen sista grillmiddag. För imorgon åker vi hem och på måndag börjar vardagen igen. Dessa fem semesterveckor har gått otroligt fort, men samtidigt känns det som evigheter sen vi var i Portugal. Jag hade kunnat tänka mig att stanna här någon dag till men Dylan längtar efter sin mamma som han inte sett på många veckor, men som nu kommit till Stockholm. Det har gått jättebra med alla tre barnen men det är förstås lite svårare med ett barn som inte är ens eget och så är han ju blyg så han tyckte inte alls att det var kul när de andra kom nu utan har suttit i vårt sovrum och läst sin legokatalog för hundrade gången. Han kommer må bra av att få hänga lite med sin mamma och jag själv längtar hem till vår Hästensäng, efter att ha delat en 90-säng i nästan två veckor....

- Posted using BlogPress from my iPhone