Mot London

Jag sitter på flyget och bloggar på flight mode. I mitt nuvarande liv är en flygresa på egen hand mer semester än själva resan, och jag har läst Amelia och Elle mat och vin från pärm till pärm. Fast det var inte utan att jag saknade mina småkottar när en mamma klev på med två små tjejer. Jag har alltid gillat att resa med barn, det adderar liksom en extra dimension att få uppleva resan genom deras nyfikna ögon. Tills det handlar om att sitta stilla i flera timmar iallafall!

Denna resa har föregåtts av en del resfeber för min del. Inatt drömde jag att jag inte kunde checka in online och allt var sådär jobbigt och segt som det bara kan vara i drömmar. Och samtidigt som jag kämpade mot ett långsamt internet och hela tiden skrev fel i datorn, behövde jag besluta om en bröstförstoring. I drömmen alltså. Herregud, var kom det ifrån??

Jag känner mig aningens fånig att denna lilla resa känns så stor för mig. Jag har ju för bövelen rest till Sydamerika och kajkat runt på egen hand flera gånger, och bott i New York och flyttat ensam till Frankrike efter gymnasiet! Och faktiskt även till London, även om just det faktum att jag känner mig helt obekant med denna stad gör att jag är lite orolig över om jag ska hitta. Var där några dagar för fem år sen och kände mig helt lost... Men det ska nog gå bra, så snart jag är på plats. Vore lite kul om jag hann med lite shopping och kvällsliv också och inte bara kursande.

Avslutar med en bild från gårdagen. Två rumpor på två små barn som fått dispens på att plocka varsin liten blomma, eftersom det fanns så många. Annars har vi fullt sjå att förklara att man inte får plocka planterade blommor i stan.


- Posted using BlogPress from my iPhone