Vi lyckades ändå få Dylan glad igen med hjälp av Star Warsfilmen och lyckades lägga Nadia och Olivia medan Dylan satt vid den pausade filmen och sjöng Star Warstemat. Eftersom det ju inte är någon barnfilm fick han inte titta ensam utan någon som snabbspolade förbi de läskiga passagerna.
Vi trodde att han var på banan igen, men trots att han fick godis utan att behöva äta middag (sånt som man inte gör med sina egna barn, bara andras som man kan göra undantag med och inte behöver uppfostra) blev han snart ledsen igen. Han var ännu varmare nu, nästan 39 grader, men vägrade fortfarande Alvedon och halstabletter. Precis som alla sjuka barn (och jag har nog delat den känslan även som vuxen och sjuk långt hemifrån) ville han bara vara hos sin mamma. Vi såg ingen annan lösning än att ringa Mimi som hade middag och först be henne komma och hämta, tills vi kom på att Johan kunde ta en taxi med Dylan. Så nu har han burit iväg med en ledsen och varm liten femåring och jag kan bara konstatera att det blir inte alltid som man har tänkt sig.
Ska man se det positiva så är det ju att jag slipper titta mer på varken Star Wars eller dåligt tecknade Transformers! Hoppas nu han inte har smittat nån, eller så var det väl vi som rapidsmittade honom, min huvudvärk från helvetet håller fortfarande i sig och nu känner jag mig rätt allmänt förkyld också. Med hopp om en gladare, friskare och mer utsövd morgondag!
Några bilder från Dylan och Nadias korvlunch!
.
.
1 kommentar:
Vad söta dom är tillsammans! :)
Skicka en kommentar