Elias börjar ju också ny förskola till hösten och lite dåligt samvete har vi nu sedan han börjat lära sig namnet på sina kompisar på dagis och pratar om dem hela tiden. Denna helg har han nästan konstant gått runt och klappat händerna och sjungit "Hej hej Ockar!" (Oscar), "Hej hej Coll" (Carl) osv, det måste vara någon liten ramsa de har på dagis. Lite taskigt känns det att rycka upp honom från den förskola där han är van att gå och verkar trivas, men jag har bara hört gott om den andra, så förhoppningsvis blir det bra ändå. Och han är även han lugn och trygg och oftast lätt att lämna även till okända så jag hoppas att det ska gå bra. Dessutom är det ju en hel sommar emellan, så han kanske inte skulle minnas sina gamla kompisar ändå... Men lite taskiga känner vi oss som gör detta enbart av bekvämlihetsskäl - även om vi inte varit jättenöjda så verkar ju han trivas. Men det ska han förhoppningsvis göra även på nästa förskola och bekvämlighet är faktiskt inte att förakta när man har tre barn på tre olika ställen. Man får göra det som funkar liksom...
Från gravidblogg till bloggen om Nadia och Olivias småbarnsår och hur det är att gå från partypingla till gift tvåbarnsmorsa på två år. Och om lite annat som hör livet och tankarna till. Om chocken att bli gravid när man har en bebis och hur det är att vara gravid bebismamma och så om livet som mamma till två syskon med bara ett drygt års mellanrum. Och så om livet med en liten planerad trea några år senare. Välkommen till mitt kaotiska, kärleksfyllda liv!
onsdag 24 juni 2015
Sista dagarna
Den här veckan går två av våra barn sista dagarna på sina förskolor. Olivia slutar ju för att börja skolan och hon kommer nog att sakna sina Virvelvindare en hel del, de är säkert tio barn som gått tillsammans i minst tre år och de är en tight och sammanhållen grupp som alltid bjuder alla på varandras kalas och så. Dessutom har de haft fantastiska pedagoger nästan hela tiden, och Sofia och Ingrid som de haft det senaste året är otroligt bra. Det kommer att bli en omställning för vår lilla Oliven att börja skolan och häromkvällen satt hon och var ledsen och nervös för att börja skolan. Men den tjejen är ett socialt geni, med sin humor och anspråkslöshet oroar jag mig inte det minsta för henne. Hon har redan varit och träffat sin fröken (som ju är Nadias nuvarande och som hon redan känner) och sina klasskompisar och fick direkt vänner.
Elias börjar ju också ny förskola till hösten och lite dåligt samvete har vi nu sedan han börjat lära sig namnet på sina kompisar på dagis och pratar om dem hela tiden. Denna helg har han nästan konstant gått runt och klappat händerna och sjungit "Hej hej Ockar!" (Oscar), "Hej hej Coll" (Carl) osv, det måste vara någon liten ramsa de har på dagis. Lite taskigt känns det att rycka upp honom från den förskola där han är van att gå och verkar trivas, men jag har bara hört gott om den andra, så förhoppningsvis blir det bra ändå. Och han är även han lugn och trygg och oftast lätt att lämna även till okända så jag hoppas att det ska gå bra. Dessutom är det ju en hel sommar emellan, så han kanske inte skulle minnas sina gamla kompisar ändå... Men lite taskiga känner vi oss som gör detta enbart av bekvämlihetsskäl - även om vi inte varit jättenöjda så verkar ju han trivas. Men det ska han förhoppningsvis göra även på nästa förskola och bekvämlighet är faktiskt inte att förakta när man har tre barn på tre olika ställen. Man får göra det som funkar liksom...
Elias börjar ju också ny förskola till hösten och lite dåligt samvete har vi nu sedan han börjat lära sig namnet på sina kompisar på dagis och pratar om dem hela tiden. Denna helg har han nästan konstant gått runt och klappat händerna och sjungit "Hej hej Ockar!" (Oscar), "Hej hej Coll" (Carl) osv, det måste vara någon liten ramsa de har på dagis. Lite taskigt känns det att rycka upp honom från den förskola där han är van att gå och verkar trivas, men jag har bara hört gott om den andra, så förhoppningsvis blir det bra ändå. Och han är även han lugn och trygg och oftast lätt att lämna även till okända så jag hoppas att det ska gå bra. Dessutom är det ju en hel sommar emellan, så han kanske inte skulle minnas sina gamla kompisar ändå... Men lite taskiga känner vi oss som gör detta enbart av bekvämlihetsskäl - även om vi inte varit jättenöjda så verkar ju han trivas. Men det ska han förhoppningsvis göra även på nästa förskola och bekvämlighet är faktiskt inte att förakta när man har tre barn på tre olika ställen. Man får göra det som funkar liksom...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar