Stressmorgon

För första gången denna vecka så lämnade jag båda barnen på morgonen, och gud vilken stress. Satt på jobbet nu med hjärtat bultande och den där stirrigheten vilel inte riktigt släppa taget. Av olika anledningar har jag bara behövt lämna ett eller inget barn denna vecka och det är verkligen skillnad. Att ha den där tiden att passa i skolan och behöva klämma in Olivias lämning innan medför en viss stress, i synnerhet som Nadia varit lite krånglig att lämna och då vill jag inte komma försent så att hela klassen blir försenad. Även om barnen inte alls är bråkiga på morgonen just nu (mega-peppar peppar på den...) så tar allting en sån evig tid och det spelar liksom ingen roll när vi går upp på morgonen. Nu hann vi i tid tack vare att jag satte båda barnen på cykeln (Nadia på pakethållaren, Olivia ståendes på ena pedalen) och småsprang hela vägen ledandes cykeln, men jag var ju helt slut efteråt.. Ja ja, det är ändå en viss skillnad på att stressa med eller utan bråk, så det får man väl vara tacksam för! Men undra när vi ska behöva gå upp när även vinterkläder ska på....

Igår när jag hämtade Nadia hos hennes klasskompis Paulina så stod en blåsorkester utanför Hemköp och körde för fullt. Häftigt!