Första dagarna

Vi kom så fram i fredags kväll, vid halv tio lokal tid. Allting gick så extremt mycket över förväntan. Elias sov tre av åtta timmar på första flighten och hela andra, och däremellan var han bara glad och gullig. Visserligen är han ganska mammig för närvarande och vill bara vara hos mig när han ser mig, men det är ju ganska lätt åtgärdat på ett flyg. Nadia och Olivia klarade det också jättebra; lite gnäll någon gång från Nadia (som varit lite bökig dagarna innan avresa, hon är så känslig för förändring, den ungen...), men mest åt de godis och kollade på film. Jag var glad att vi hade tre timmar på Newark innan nästa flyg gick för det tog lite tid att gå genom tullen, hämta bagage etc och det var skönt att slippa känna någon stress. Enda lilla missödet var att Nadia glömde sin lilla väska med alla sina Sylvanian Families någonstans på flygplatsen och att vi fick helt utspridda säten på sista flighten, men flygvärdinnan lyckades stuva om lite så att Johan gick sitta med barnen på en rad. Jag fick dock lite lätt panik av att sitta inklämd med Elias i knät mellan två amerikanska gubbar. Jag kunde inte röra en fena, min väska nådde jag inte. Tack och lov förbarmade sig damen på andra sidan gången från Johan och bytte med mig och sen somnade Elias hos Johan och Nadia somnade direkt och Olivia satt och lekte med ett sugrör i någon timme... 

Framme i Tampa hämnade vi vår superschyssta hyrbil, vilket gick jättesnabbt, och påbörjade sen vår bilfärd mot Venice. Olivia och Elias somnade direkt och Nadia satt framme med mig och såg hur åskstormarna drog in innan även hon somnade in. Vi körde genom ösregn och tropiskt klimat, medan blixtrarna blixtrade i himlen och det kändes så underbart skönt att vara här! Vi hittade till Venice utan problem, resan tog en och en halv timme ungefär. Vi stannade vid en supermarket och jag sprang in och handlade lite frukt och frukost och sen snurrade vi lite innan vi hittade vårt hus. 

Och vilket härligt hus! Ganska ryschpyschigt inrett, här bor ju ett äldre par med hundar och katter, men jättefräscht och charmigt och med fin uteplats och leksaker till barnen och sköna sängar. De stora barnen är mest fascinerade av ismaskinen i kylskåpet och går och fyller på vatten och is som de dricker i muffinsformade muggar med sugrör. Det känns lite extra fantastiskt att vi inte betalat en spänn för detta boende! 

Ute är det drygt 30 grader varmt, och fuktigt, jag älskar det! Igår morse gick vi ned till stranden närmast här, oh så härligt! På vägen såg vi ekorrar, ödlor, en kanin och en orm! Och en massa härligt amerikanska villor med palmer och otaliga dekorationer såsom gigantiska flipflops, i trädgården. Nästan 30 grader i vattnet var det, Nadia ville aldrig gå upp och till och med badkrukan Johan låg i hur länge som helst. Olivia var sjåpig och rädd som bara den och fick panik av minsta våg men efter ett tag tinade även hon och började bada. Elias sov först och fick bada när han vaknade. Han var dock mycket skeptisk till sitt första havsbad men han vänjer sig nog. 

På eftermiddagen åkte vi in till stan, här tar vi bilen bara för att det är så varmt! Egentligen skulle jag hellre promenera... Vi lämnade tillbaka hyrbilen eftersom vi får låna en bil här. Barnen var trötta och varma men fick lite nytt liv i att bada i fontänerna inne i Venice, som vår husvärd tipsat om. Vi hade tagit med badkläder, för här badar barnen inte nakna! 

Sen gick vi och åt en halvdålig middag och då brakade ovädret loss. Varje eftermiddag vräker regnet ned men sen blir det fint igen!

Barnen somnade som klubbade när vi kom hem igen och jag gjorde detsamma framför en film. De vaknade tidigt imorse men jag tycker ändå att de alla tre hanterar jetlagen ganska bra! Nu sitter vi och funderar på vilken strand vi ska besöka idag!

Avslutningsvis vill jag bara lägga till att det känns såååå kul att vara här och det är så roligt att vara i USA! Alla är så himla trevliga och pratsamma, berömmer Elias för hans blå ögon och frågar var vi kommer från och önskar oss en trevlig vistelse. I love it!!

På flyget...

...och jag skriver i anteckningarna med min lediga hand. Elias har sovit i mitt knä under halva filmen Seven, hela lunchen som jag åt med en hand (och spillde bara lite sallad och lite potatismos på bebisen..), och hela Lego-filmen. Och han sover fortfarande, två och en halv timme senare! Även Olivia sover, medan Nadia lyssnar på musik och leker med sina små Sylvanian-kaniner. Peppar peppar, men so far so good!

Alla förberedelser hemma gick också hur bra som helst, det var en riktig hit med vår noggranna to do-lista och att vi dagordnade den var helt perfekt. Då visste vi varje dag när dagens jobb var gjort, och vi var klara ganska tidigt igår kväll. Inför tidigare resor tycker jag att vi jobbat tills långt in på natten kvällen före och sen bara stupat i säng... Nu vaknade jag visserligen fem, precis innan Elias, och kunde inte somna om... 

Vi packade ihop alla våra pinaler och lyckades komma iväg bara lite lagom försenade, men vi hade redan checkat in på nätet och hade räknat in marginal, så det var ändå lugnt. Vi tog flygbussen, vilket kanske låter lite ambitiöst med tre ungar, två resväskor, bilbarnstolar och en jäkla massa handbagage men det var så otroligt mycket dyrare med stortaxi till Arlanda (förmodar jag, i ärlighetens namn kollade vi inte ens upp det...) och det är ju inte så långt att gå till hållplatsen. 

Så nu på första flyget mot New York, fyra timmar kvar och halva resan avklarad! Sen behöver vi gå genom tullen, hämta vårt bagage, checka in det igen och så byta till flyg mot Tampa. I Tampa ska vi hämta hyrbil, och sen hitta till Venice och vårt hus. Det blir den riktiga utmaningen, tror jag.. 

Kan du vinka?

...är lägenhetens mest hörda mening just nu. Elias har lärt sig vinka på uppmaning och det är ju sååå sött! Dessutom första riktiga beviset på att något man säger faktiskt går fram. Även om han nu vinkar vad man än säger efter "kan du..?"  Lite ambitiöst försökte vi lära honom att klappa händer och peka på näsan också... Men vinka, det kan han!

Busy days

Ja herregud, vi har knappt suttit ned på fyra dagar... En långresa med småbarn kräver ju en del fix bara den, och nu med lägenheten är det ju hur mycket som helst att stå i. Jag var helt slut när barnen var lagda ikväll och eftersom vi ligger rätt bra till bestämde vi oss för att ta kvällen ledigt och se sista avsnittet på andra säsongen av Orange is the new black. Johan kilade ut och köpte smågodis, och det var väldigt skönt att få pusta lite. Nu läggdags och imorgon kör vi sista racet, mycket kan ju ändå inte göras förrän i sista stund. 

Elias och jag bunkrade resegodis härom dagen

Här gick jag in i väggen...

Skruttigt och fixande

Sitter fast i soffan med en sovande sjukskrutt på magen. Elias är riktigt dålig; hög feber, hostig, snorig och har dessutom diarré och på eftermiddagen kräktes han flera gånger. Vi har inte ens försökt ge honom vanlig mat, utan välling, vatten och lite kall smoothie känns som det enklaste att få ned. Han är så skruttig och gnällig och vill inte göra någonting annat än att sova eller vara i famnen. Men ändå lite tapper på något sätt, när jag sjöng för honom dansade han lite och vickade på kroppen så som han börjat göra. Förutom förkylningen så har han två framtänder på väg ned och jag kan tänka mig att det bidrar. Blir han inte snabbt bättre kommer vi att gå till läkaren med honom, det känns viktigt att få en läkares okej inför vår långflygning på fredag. Som känns rätt mycket av en utmaning även med en frisk bebis...

Det var iallafall ofantligt skönt att sova hemma inatt, när Elias vaknade och var ledsen och febrig. Hur mysigt det än är på landet kräver det lite mer när vi alla fem bor i en liten stuga och en blir sjuk. Jag tycker alltid att det är så otroligt skönt att komma hem när man varit borta, nästan så att jag knappt vill ge mig av igen. Men den känslan försvinner snabbt för jag ser verkligen fram emot vårt kommande äventyr. 

Vi började så smått beta av vår digra to do-lista när Elias sov. Det är alltid lite svårt att veta vad man kan sätta fart med men nu har vi satt dagar på vad som ska göras när och färgkodat, så nu ska det gå att påbörja. Vi började med att städa ur köksskåp och lådor, samt ta undan lite vin och champagne som vi gärna vill ha kvar. 

Nu är det ett och ett halvt dygn senare och tack och lov har Elias varit jättemycket piggare idag! Johan och jag insåg att vi gjort en liten miss när vi sade att barnen skulle vara lediga från dagis redan denna vecka, vi som har så mycket att stå i... Men det har gått bra. Vi har idag tvättat, hängt och vikt en massa, samt fortsatt rensa. Jag körde min garderob och passade även på att välja kläder jag ska ha med mig, redan nu. En enda fördel med detta kalla och trista väder, man kan packa ned alla sina sommarkläder utan att riskera att man behöver använda dem! Så har vi varit på bibblan och lånat sommarböcker till barnen (de är tokiga i Lassemaja just nu) och passade även på att titta på hela biblioteket när vi ändå var där, det är ju en fantastisk byggnad men vi går oftast bara direkt till barnavdelningen. Barnen var så duktiga och tysta när vi kikade runt och blev imponerade av alla böcker. 

Sen gick vi till Akademibokhandeln och spenderade en smärre förmögenhet på pocketböcker till oss vuxna, pysselböcker och ritblock till resan och några spel att sysselsätta oss med. Sen fixade vi extranycklar och sen hem och fortsätta fixandet. Mycket att stå i men jag måste säga att jag älskar när vi är hemma tillsammans alla fem! Så härligt att Johan är ledig nu också! Imorgon fortsätter vi med tisdagsmåstena och så ska jag lyxa till det med en pedikyr. 

Midsommardagen

Midsommardag och här ligger jag och känner mig tröttast av alla på hela ön. Men inte för att jag hårdfirat midsommar, utan för att vi gick och lade oss klockan ett och sen gick jag upp med Elias halv fem. Då hade han hostat och snörvlat ett bra tag, förmodligen hade hans evighetslånga förkylning fått extra fart av den rekordkalla midsommaraftonen. Vi gick och lade oss igen vid sex men efter en sån där natt är man ju ofta trött hela dagen sen. Gäsp. 

Jag själv frös mer eller mindre hela dagen och hela kvällen igår och jag tror att lillkillen hade alldeles för lite kläder på sig om man betänker att det var samma temperatur som en medelmåttig decemberdag. Men trots den kylslagna temperaturen hade vi en trevlig och skön midsommar tillsammans med Ing-Mari och Henning, det är alltid så mysigt att fira midsommar här på Ljusterö. Extra kul att Pia och Pelle med kompisar bor i huset mittemot. Vi drack vin på deras uteplats båda kvällarna, väldigt trevligt!

På dagen var vi nere på midsommarängen, dit alla barn fick åka bakom en traktor, som vi nästan missade... Vi spelade på lotter (och vann tre priser!) och dansade runt stången, förutom Olivia som frös och var grining större delen av tiden. 

Farmor hade bundit så fina kransar!

Oliven fick inbakade flätor med sverigeband i

Johan och jag lånade kransarna på vägen ned. 

Glad för bilden

Familjebild (med sur Oliv)

Buhhuhu

Dansa dansa

Mys med lillebror 

Hemväg 

Och så lite midsommartårta som jag bakade. Oj så god den blev!

På båten

Vi är på Vaxholmsbåten på väg ut till Ljusterö för att fira midsommar. Regnet har fallit hela förmiddagen och temperaturen visade på 12 grader när jag gick hemifrån. Ibland avskyr jag det här landet och känner mig väldigt nöjd med att vi ska tillbringa större delen av sommaren utomlands. 

Efter att ha packat för en helg och nästan fått sammanbrott, fasar jag dock för packningen och lägenhetsfixet inför vår långresa. Fördelen är att vi slipper packa regnkläder och fleecar, nackdelen att en bebis i Elias ålder kräver en enorm massa saker; välling en masse, barnmat och bebissnacks till resan och så alla grejer... Puh! Efter att knappt suttit ned sen jag klev upp imorse var jag helt slut efter att ha fixat lägenheten inför städerskan samt packat alla grejer. Då hade vi ändå redan packat de flesta kläderna och skickat med Ing-Mari häromdagen, och ändå såg vagnen ut som en cirkuskaravan fullastad med kassar och cykelhjälmar (som jag först glömde och fick vända om efter...). Men å andra sidan ökar antalet grejer inte proportionerligt med antalet bortadagar, en helg eller två veckor är ungefär samma packningsmängd, i synnerhet om man ska till ett varmt land. 

Iallafall. Nu ska vi försöka ta det lite lugnt över midsommar och sen nästa vecka ska vi sätta igång att beta av vår digra to do-lista. Blir stressad bara jag tänker på det, men det ska nog gå bra. 

En stor dag!

Igår var en stor dag - Nadia lärde sig cykla! Vi har haft cykeln ståendes orörd i trapphuset i veckor och varje helg har vi sagt att nu MÅSTE vi ut och träna, och så har det alltid kommit massa annat emellan. Men så tog vi ut alla barnen igår, Olivia på den lilla cykeln med stödhjul och Nadia på den större utan. Det började inget vidare, Olivia blir livrädd om cykeln rullar snabbare ån kryphastighet och Nadia som ledde sin cykel till parken grät och frustade över att hon fick pedalerna på benen och jag tänkte att det här kommer aldrig att gå... Men väl i parken sprang Johan bakom och plötsligt kunde hon cykla helt själv, längre och längre sträckor. Hon lärde sig stanna själv och plötsligt cyklade hon ett helt varv runt fotbollsplanen helt själv. Vi var sååååå stolta och jag sa till Johan "maybe we should celebrate with an ice cream?" "Jaaaaa glass!!" utbröt barnen simultant, jag visste väl att vi skulle få ångra att vi lär dem engelska ord inför Flodida... Men vi åt iallafall en glass innan vi gick hemåt och innan middagen gick Nadia och jag ut och cyklade lite mer, i Obsan denna gång. 

Johan skrev om detta till mig på Skype idag, tyckte han uttryckte det så fint och Johan-typiskt ❤️:

Kom på idag varför jag är så stolt över att Nadia lärt sig cykla. Allt annat hon kan är så analogt - hon lärde sig något som liknar ett A som till slut hamnar där hon är idag och kan skriva. Men cykla är extremt digitalt - ena dagen kan man det inte, nästa kan man det. Och det är så tydligt att det är vi som lärt henne - det är liksom första gången man verkligen kan säga så. 

På hemväg

Vi cyklade efter dagis idag också. Nu övar hon på att starta själv. Otaliga sammanbrott följde och en hel del blåmärken, men hon gav inte upp utan kämpade på med snoret och tårarna rinnandes...

Oliven nöjde sig med sparkisen denna gång...