Jag tror att jag känt såhär med alla mina barn (undantaget möjligen Olivia, vars bebistid är något av ett töcken, tyvärr...), men en tremånadersbebis är liksom den perfekta bebisen. Långsamt börjar man få lite rutiner och kunna utläsa sovmönster. De sover fortfarande mycket på dagarna, men all vakentid är glad tid och man får massor av leenden och skratt och börjar kunna busa med dem. Elias kan man prutta i nacken så att han kiknar av skratt och värmen som sprider sig i min kropp då är obeskrivlig. Man kan lägga dem lite varsomhelst utan att de druttar ned eller försvinner därifrån, amningen funkar helt problemfritt och man har ännu inte behövt börja kladda med puréer och majskrokar. Att fika och luncha med kompisar är fortfarande lätt och lilla bebisen sover sig oftast igenom dessa fikor. Både nätter och läggningar börjar även de gå på rutin och livet känns på det stora hela rätt enkelt.
Med det sagt så gäller ju detta förstås främst mina barn, alla kanske inte har det såhär, och jag vet ju att de brukar utveckla ett jäkla humör i ettårsåldern, och innan dess ska det ju purékladdas, tandgnällas och frustreras när utveckligen inte hänger med viljan. Men just nu njuter jag ohämmat av min lilla tremånaderspärla.
1 kommentar:
Fin fin liten pärla
Skicka en kommentar