The disaster

Barnens rum är nog så nära krigsskådeplats man kan komma i dagens Sverige. När Dylan och Mimi har åkt hem ska jag göra en massiv rensningsinsats och kasta och plocka undan en massa småskräp och efter det ska vi köra hårda städningsbud så dessa två lär sig att hålla undan lite efter sig. Jag tycker ju att barn måste få leka, bygga kojor och stöka ned, så länge de kan städa efteråt utan att man måste gå igenom åtta världskrig först. 

Men just nu är det bara för mycket saker och för dålig förvaring. Det spelar ingen roll hur de städar, så fort de börjar leka igen så ser det ut som en bomb exploderat. Jag försöker dessutom att lära dem att stänga lådor efter sig, samt ta undan de kläder de använt, i synnerhet som de snittar på en tre-fyra klädbyten per person och dag. Jag har en bit kvar, kan man konstatera, men jobbar på det med tjat, gnäll och enstaka utbrott. 

Men just nu stänger jag bara dörren om eländet och är tacksam för att deras rum ligger i andra delen av lägenheten. Börjar hyperventilera bara jag närmar mig...

Dessa bilder är ändå tagna efter att de "städat" och man ser ju nästan hela den gröna mattan som tidigare var täckt av en stor koja... På onsdag ska detta bli mitt projekt om bebisen tillåter..