Stor nu

Vecka 25 och jag känner mig GIGANTISK. Allt är större, inte bara magen; höfter, lår, rumpa, armar och not to mention Dolly Parton-attributen. My God. Och då menar jag såklart inte större än vanligt, vilket känns tämligen givet, utan större jämfört med tidigare graviditeter. Jag vet inte om det beror på att jag varit lite väl frikostig på att unna mig denna gång, på min tilltagande ålder, eller om detta kan vara den enda skillnad jag märkt mellan att bära på flickor och pojkar.

Stor är jag och stor känner jag mig. Och inte särskilt fin, om sanningen ska fram. Inte för att jag har så mycket emot att vara gravid, utan mer för att jag känner mig plufsig och valkig och saknar min forna träningsform... Magen har jag inget emot men trivs inte med valkar på ryggen och handtag kring höfterna. Men jag måste säga att folk i min närhet är väldigt snälla och jag får många komplimanger om att jag är fin, även om jag misstänker att det handlar mest om att mitt ansikte ännu inte följt med i explosionen. Men det finns ju 15 veckor kvar för den saken att hinnas med...

En sak är jag noga med, och det är att aldrig yppa ett ord av dessa tankar så att mina döttrar hör det. Mina flickor ska inte behöva växa upp och höra sin mamma klaga över sin vikt, eller ens höra ordet tjock. Ens som höggravid kommer jag att rucka på det.




En mage som såg gigantisk ut i vissa vinklar och ganska nätt ut i andra. Hursomhelst kan man aldrig lita på en bild...

Men en sak slog mig idag. Det är fyra veckor kvar till semester och sen har jag sagt att jag ska jobba 2-3 veckor i början av augusti. Alltså har jag max 7 veckors jobb kvar! Så otroligt skönt! Och stressigt...

- Posted using BlogPress from my iPhone