Vad ska man säga...?

Åh vad jag hade hoppats att nästa inlägg skulle innehålla ordet "såld". Att jag skulle få fira min födelsedag i morgon med ett glas champagne. Att jag skulle få åka till New York i nästa vecka och känna att jag med gott samvete kunde lämna detta med lägenheten bakom mig. Men icke. I detta förbannade j-a lägenhetsprojektet ska det tydligen gå troll och jag kan varken skriva det ordet eller känna mig mindre bekymrad än för en vecka sen. Snarare tvärtom. För visningen gick bra och flera spekulanter visade riktigt stort intresse och någon sa till och med att det var bra pris. Och så gick dagarna och vi hade en visning till och igår på dagen avvaktade alla spekulanter och igår kväll kom ett sms från mäklaren att inga intressenter fanns kvar. Så vi var tillbaka på ruta ett och jag kände återigen magontet komma krypandes. Så pratade jag med mäklaren ikväll och han föreslår att vi kör ny visning till helgen. Det känns iallafall bättre än att behöva vänta till efter jul men inte är det kul och jag bara undrar om jag någonsin ska få blicka fram ur detta mörker.