Lucia

Igår smet vi tidigare från jobbet för att kolla på barnens Luciafirande på dagis. Vi kom förstås ändå iväg sent och fick stå längst bak, typiskt oss...

De var så söta, vår lilla Lucia och vår lilla feta pepparkaksgubbe med ölmage. Tyvärr stod de helt dolda, även för de som stod längre fram, men jag hade tjuvkikat på dem innan och fick äta pepparkakor med dem efteråt. Vi hade med oss både kamera och videokamera, men vi hade ju inte laddat dem efter Miniteatern förra helgen och båda dog i början av Luciasången. Parents of the Year Award coming up.... Det fick bli halvdana bilder med iPhonen istället.

Kalle och farmor Ing-Mari hängde med hem med oss och de små Luciafirarna. Lucia själv blev dock av okänd anledning arg och ledsen när vi kom hem och lucianattlinnet satt fel och ingenting var bra och denna sura uppsyn fick vi dras med ett tag. Sen gick farmodern hem och vi andra skulle precis sätta oss och äta gulasch som Johan och jag förberett kvällen innan, och medan jag lagade klart och dukade satte Johan upp den nya taklampan i barnens rum.

När han skruvat klart och fortfarande stod uppflugen på en pall på barnens bord (vi har högt i tak) skulle jag tända lampan. Och poff så exploderade den i ett blått ljus och hela lägenheten blev becksvart. Tydligen några vajrar felkopplade... Vi lyckades få fart på ljuset igen med hjälp av proppskåpet men den i köket, lilla hallen och sovrummet ville inte funka. Johan ringde Driftia och fick veta att det fanns ytterligare ett proppskåp i farstun. Men då orkade vi inte vänta på maten utan åt i ljuset av stearinljus och värmeljus, samt ljuset från den övriga lägenheten. Lite mysigt och barnen tyckte att det var spännande. Nadia fick till och med ha sin Luciakrona på för att få lite mer ljus. Och gulaschen var supergod!

Efter middagen bytte vi proppen i farstun och Johan googlade och kopplade om sladdarna och så försökte vi igen. Poff, igen... Men nu gick det att bara knäppa på säkringen i hallen iallafall. Vete sjutton vad vi gjorde för fel.. Någon som känner en elektriker..?

När vi skulle lägga barnen sen krånglade först Olivia och sen Nadia och sen Olivia igen. Det är märkligt det där att när den ena bråkar uppför sig alltid den andra helt exemplariskt. Man kanske borde vara glad att de inte krisar samtidigt, men ska man någonsin få uppleva två glada barn samtidigt..? Nadia bråkar så sällan nu, men när hon gör det är hon mycket jobbigare än Olivia i samma situation. Hon ger aldrig upp och blir så jäkla arg, så jäkla länge... Igår lyckades vi iallafall avstyra psykbryt med hjälp av att Johan sjöng den sång hon ville höra och som jag som hade läggningen inte kunde. Ibland får man göra det lite lätt för sig.

Ikväll är jag ensam eftersom Johan är på herrmiddag. Malin och Nora kom förbi och lånade barnkläder, bärsele och resevagn och det var mysigt. Mina barn ääälskar ju bebisar så de var glada och kramade och satt i knät på Malin och på Erik som kom sen. Jag lagade fiskburgare på lax och rödspetta som jag och barnen åt och sen lade jag dem helt utan strul. Ibland är det som att de anstränger sig när man är ensam, det var samma sak imorse när jag tränade och Johan var ensam.

När barnen somnat satte jag för ovanlighets skull igång att städa. Både dammsög och skurade köks- och hallgolv. Skönt och mycket välbehövligt. Men nu ska jag ta igen mig i soffan och äta goda pepparkakskolor som Malin hade med sig (fast jag har förstås redan tjuvstartat...)

.

- Posted using BlogPress from my iPhone