Höstmåndag..

Jag är fullt medveten om att jag inte är den enda som känner såhär, men fy vad jag avskyr måndagar. Och vad jag avskyr hösten. Det senare är jag förmodligen mer ensam om, de flesta andra verkar tycka att den är så mysig och vacker, och höstmode hit och tedrickande dit. Jag tycker inte att den är särskilt vacker och jag dricker mycket hellre kaffe än te. För mig är hösten bara mörker, ruggig frusenhet in i märgen och förestående månader av detsamma. Jag vill inte bo här, vill inte leva upp ett fåtal månader om året och överleva resten. Hade jag inte haft mina små (på hösten dessutom konstant hostande och snorande) hade jag nog gjort slag i saken och flyttat till varmare breddgrader vid det här laget. Istället försöker jag att tänka positivt, ignorera den ständiga frusenheten och mörkrets påverkan och tänka att det bara är måndag en dag i veckan. Det funkar ibland. Inte idag. Jag vill ha sommarfredag, inte höstmåndag.