Midnattsloppet

Ligger i sängen och känner mig mycket nöjd med mig själv. Midnattsloppet gick över all förväntan och inte någon gång kände jag att det var tokjobbigt, eller ens funderade på att ge upp. När jag sprang förbi 7-kilometersmarkören gratulerade jag mig till att ha sprungit längre än någonsin tidigare och inte ens i den där backen upp till Sofia kyrka som jag fasat för kände jag att det var outhärdligt. Det bidrog säkert att det var en sån stämning, med massor av folk som stod och hejade och vissa hade flyttat ut bord och stolar och tänt levande ljus. Lite saknade jag att ha någon som hejade på just mig, nästa år vill jag springa igen och ha min älskling med som support.

Med alla mängder av folk, nästan 23 000 löpare tror jag, låg internet nere så min löpapp funkade inte (eller den funkar offline också men jag hann inte ändra inställningarna) så jag vet inte min tid. Enligt vad jag själv kollade på klockan så tror jag ca 1 timme och 5 minuter och även om min enda målsättning var att ta mig runt springandes, kan jag inte låta bli att irritera mig lite över att jag passerade 60-minutersstrecket. Men det känns ändå bra och jag får satsa på bättre tider i kommande lopp, vi har iallafall tre framöver med jobbet. Nu, sooova.




Före...


Med jobbarkompisarna på en fullsmäckad tunnelbanestation



Fokuserad...


Klart! I did it!!

Posted using BlogPress from my iPhone