För några veckor sen köpte vi två fina resväskor på nätet och fick dem hemlevererade. Vi dividerade lite om storleken på dem medan vi beställde, Johan tyckte att det räckte med två lagom stora, medan jag hävdade att vi som tvåbarnsfamilj behövde en större. Så eftersom jag är den mest enträgna av oss två slutade det med att vi beställde en av varje. Dagen efter levererades en stor kartong innehållandes ett SCHABRAK som hade slukat den andra, normalstora resväskan. En resväska i storlek amerikakoffert och jag började inse att jag kanske stått på mig lite i onödan, och som så många gånger förr borde lyssnat på Johan istället...
Sen dess har jag haft ångest för den beställningen, och väskan har stått där i all sin magnitud i vårt sovrum och dagligen påmint mig om att jag borde lyssna mer på andra och inte vara så förbaskat säker på att det är jag som har rätt.
Idag när jag ändå var hemma tog jag mig i kragen och ringde till väskaffären som lovade att genast skicka en ny av den mindre storleken och själv släpade jag iväg med Olivia och vagnen och den stora kartongen på ståbrädan, till Ica med postfunktion. 225 kronor var det värt att slippa den där väskan som jag inte vet vilken långresa skulle passa för... Olivia somnade på vägen hem och har nu sovit i 2,5 timme och jag har inte försökt logga in på jobbdatorn hemifrån (Johan vet ett sätt...) och förberett en presentation som jag borde, utan vabbat på riktigt och tvättat lite och slappat framför Sex & The City-boxen. Det kommer att straffa sig imorgon, men men...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar