Jag står och stryker på namnlappar på barnens kläder. Medan jag stryker räknar jag långsamt till tio för varje lapp, och pressar strykjärnet så hårt jag kan. Efter hälften av plaggen kommer jag på att jag kan passa på att göra mina så ofta bortglömda, men så välbehövliga knipövningar, när jag ändå står och räknar. Så jag pressar och kniper, pressar och kniper.
Någonstans där mitt ibland knip och stryk slår mig känslan av fruktansvärd präktighet. Jag kan inte låta bli att undra hur det kom sig att just jag blev en sådan helyllemamma. En sån som kan ligga vaken om kvällarna och fundera på vad Olivia ska ha för skor nu i höst, eftersom de hon ärvt av Nadia börjar bli för små. Eller rusa hem efter jobbet för att med stor entusiasm förbereda barnens första matsäck till nästa dags dagisutflykt. Eller villigt ta mig an jobbet som föräldrarepresentant på dagis, bara för att vara så involverad som möjligt. Det är jäkligt lite rock'n'roll över att vara föräldrarepresentant på dagis och spendera fredagskvällen med att tänka fleece.
.
1 kommentar:
Mmm, säger bara: Jag känner igen mig!
Det sista jag var innan jag fick barn var helylle ... Oj oj oj ... T o m min käre make sa till mig när vi bott ihop ett tag "-Va, kan DU baka". Han trodde jag bara var ett missanpassat partyanimal med no skills i köket! Det var det han tyckte var så spännande.
Tji fick han! Den här donnan lärde sig både baka, laga mat och ta hand om familjen!
Fast, jag måste tillstå att jag är lite av en rocknrollmorsa när det kommer till planering av barnens saker ...
Skicka en kommentar