This too shall pass!

Brrrrr, det är KALLT nu! -15 stod termometern på både imorse och igår och ändå har vi passat på att ta små promenader med våra barn båda dessa dagar. Det är iallafall bra mycket lättare att dra barnvagn i denna kyla, jämfört med i snömodd. Igår promenerade vi ned till Gallerian och köpte oss en videokamera, vilket vi länge tänkt göra. Vi hade bylsat på barnen med underställ och fleece under overallen och båda somnade snabbt i vagnen. Vi hade tänkt ta tuben, men ute sken solen och kylan kändes mest fräsch, så Johan sprang upp och tog på sig långkallingarna som han glömt, och så gick vi. Väl inne på Gallerian vaknade barnen och då var det inte lika skönt med varma kläder längre. Väldigt gnälligt blev det innan vi handlat klart, men först åt vi en god och mysig lunch tillsammans på Tures. Då var båda barnen på toppenhumör och det var så mysigt! Men sen var vi tvungna att handla mat och då var det inte kul längre. Olivia störtgrät och Nadia gnällde. Vi skalade av lager efter lager och tillslut blev de nöjda. Det är liksom grejen med detta väder, man får välja ute eller inne...

Lunch på Tures i Gallerian. Barnvänligt ställe med massa barnstolar, gott om plats och GOD mat! Dessutom mycket smarrigt bröd att tugga på, vilket uppskattades av dessa två...

Idag begav vi oss ut igen, för vi var bjudna på middag hos pappa vid den barnvänliga tiden 14. Först promenerade vi till Daglivs för att inhandla ett nytt förråd nappar efter den senaste tidens hungriga svarta hål och sen tog vi oss över Kungsbron in till City. Båda barnen sov igen djupt i sina vagnar, kanske kylan som får dem så trötta? Fast då blev det lite väl kallt, tyckte vi, så vi hoppade på bussen sista biten. Hos pappa och Titti åt vi en som alltid superb kött- och potatismiddag tillsammans med Mimi och Dylan samt Tittis barn och barnbarn. Det var jättetrevligt även om vi blev lite avbrutna av Nadia som nu prompt skulle bada efter middagen.

Vyn över Sankt Eriksbron denna kalla vinterdag (mobilkameran...)

Sen stoppade vi barnen i pyjamas och satte på alla klädeslager igen och promenerade hem. Båda somnade men Nadia vaknade när vi kom hem och ville ABSOLUT inte somna om. Hon fick komma upp en stund igen... men sen höll vi på i över en timme att lägga henne. Rekord och inte ett positivt sådant. Hon måste klättrat ur sängen 25 gånger, och vi sjöng och sjöng och testade alla möjliga metoder innan hon tillslut ÄNTLIGEN gav upp. Puh! Tack och lov och otroligt nog sov Olivia sig igenom allt detta - hon kontrar med att sova bättre än någonsin just nu. Men så vet man ju att vi kommer att springa en hel massa inatt igen så det är kanske lika bra att gå och lägga sig nu. Jag längtar tills denna fas är över. Försöker tänka som ett citat som Lina har på kylen: "This too shall pass". Och det ska det väl. Snart, hoppas jag!

.