Julaftonsmorgon och jag vaknar tidigt. Känner mig för första gången på ganska många år lite spänd och förväntansfull. Till skillnad från barndomen dock inte direkt över de väntande klapparna, som över hela fenomenet. Att fira jul i eget hem, omgiven av stora delar av mina viktigaste kärlekar. Två saknas. Mamma som är i Paris och tar hand om Mamie. Jag saknar henne rent allmänt i mitt liv just nu, även om vi som tur är pratar i telefon ofta, och jag kommer att sakna henne idag. Pappa sa faktiskt samma sak. Dylan är hos sin pappa så i år blir ingen tomte. Skönt att slippa förvisso, men lite tomt blir det utan mitt lilla "låtsasbarn".Men bortsett från allt detta känns det härligt att få fira hemma hos oss, hos vår lilla groende familj. Min Johan fyller mig med en sådan andlös kärlek att jag vaknar lycklig varenda dag. Vilken ynnest det är att få känna en sådan närhet och värme. Jag kan ligga i sängen en tidig morgon, känna hur mitt barn bökar runt därinne i magen, känna värmen från min sovande man bredvid mig och bara uppfyllas av en sådan total tillfredsställelse. Jag är precis där jag vill vara just nu.
Husligheten har tagit totalt grepp om min denna jul och jag har bara givit mig hän till en komplett bakorgie. Så medan Johan minituöst dammsög lägenheten hackade och gräddade jag som om livet hängde på det. Jag älskar att baka, måste erkänna det, hur 50-talshemmafruligt det än låter. Det finns något meditativt över att knåda en deg och en känsla av tillfredsställelse över att uppnå konkreta resultat som i ett färdigt bakverk. Kanske var det det som väckte mig tidigt denna julaftonsmorgon, de ännu obakade solrosbaguetterna som kallade. Och nu kallar snart den färdigjästa degen. GOD JUL!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar