Från gravidblogg till bloggen om Nadia och Olivias småbarnsår och hur det är att gå från partypingla till gift tvåbarnsmorsa på två år. Och om lite annat som hör livet och tankarna till. Om chocken att bli gravid när man har en bebis och hur det är att vara gravid bebismamma och så om livet som mamma till två syskon med bara ett drygt års mellanrum. Och så om livet med en liten planerad trea några år senare. Välkommen till mitt kaotiska, kärleksfyllda liv!
lördag 31 maj 2014
Calorie overload
fredag 30 maj 2014
Redan fredag
Nu ska vi lägga stora barn, lillskrutten sover som alltid sen halv sjusnåret. Denna helg är jag ensam med dem nästan hela helgen, Johan ska på svensexa och sticker tidigt imorgon bitti. Jag ser inte jättemycket fram emot det, mest för att det är så trist att vara ensam och så jobbigt att gå upp halv sex varendaste dag...
måndag 26 maj 2014
Helg och val
fredag 23 maj 2014
Sköna och intensiva dagar
onsdag 21 maj 2014
Vissa framsteg
Här syns det att jag är lite trött just nu...
Idag hängde vi i Vasaparken ganska länge, men på gräset. Men Elias verkar inte hantera värmen något vidare, han har fått värmeutslag över hela kroppen (tror iallafall att det är värmeutslag) och var ganska gnällig hela dagen. Jag satte honom i badkaret när vi kom hem, och det tyckte han var skönt.
Men sen blev han ledsen igen. Jag som tänkte att han skulle få sitta och lufta rumpan en stund. Olivia badade med honom och blev kvar i evigheter, lekandes i badkarets nu kalla vatten.. Hon är en riktigt liten suris just nu, Oliven. Hon som varit så härlig så länge, nu är det skrik- och bråkfas igen... Dessa ungar, alltså!
måndag 19 maj 2014
Hemväg
En stor liten bebis på bröstet
"Min man sover hos mig i natt och i morgon hämtar han hit sönerna igen. Om det är sista gången jag ser dem vet jag inte. Inte de heller och de gråter. Loke, tyst och med ihopknipna ögon. Elis, med stora tårar rinnande ner för kinderna och frågor på frågorna och så Jack, minstingen som öppet storgråter och klamrar sig fast vid mitt ben.
Och så min älskade, fantastiske Petter som biter ihop, håller ihop och gör det hela gångbart. När jag går vidare så faller han, jag vet att vi har vänner som fångar honom då. Tacka gudarna för alla som kommer göra det.
Så. Jag vet inte om vi hörs nästa vecka. Jag hoppas. Och gråter som Elis med Petter att klamra mig fast vid.
Ses sen, oavsett, håll ett öga på stjärnan längst ut till vänster i formationen Cassiopeia. " Ur GT